OK, det har ju hänt en del sedan jag skrev aktivt senast dvs i våras så nu blir det en re-cap av sommaren i extrem höghastighet.

Juni - lata dagar, arbetslös, strand och bad och korsord
Juli - sorkfeber, Strängnäs och Thin Lizzy
Augusti - Jobbstart, vigsel, bilköp

Som ni ser så började sommaren väldigt bra även om anledningen till de lata dagarna sorgligt nog var arbetslöshet. Dock löste det sig på ett väldigt bra sätt då jag anställdes av Sollefteå kommun från 1:a juli så den värsta paniken över privatekonomin lade sig rätt snabbt.

Efter en helgs campande i tält med kära sambon så insjuknade hon dock i den vidriga, djävla virus-sjukdomen känd som "Sorkfeber". Hon hade hög feber i ungefär en vecka och mådde allmänt pissdåligt men som tur var sov hon väldigt mycket och fick i sig bra mängder av såväl vätska som föda så hon återhämtade sig relativt fort.

Annat var det givetvis med mig vilket Sofie glatt konstaterade, berodde på att jag är vek. När Sofie började piggna till blev jag dålig (tack gode gud att vi inte var dåliga samtidigt) och gissa om jag blev dålig. Inledningsvis var det samma symtom som för sambon med mycket hög feber dygnet runt men efter ett par dagar började resten av min kropps funktioner fallera i stadig takt. Jag vill helst inte gå in på detaljer men jag fick i alla fall inte behålla nån vätska eller föda ALLS vilket givetvis innebar att min kropp på intet sätt kunde återhämta sig på egen hand och till slut gav jag upp och åkte in på akuten.

I 5 dagar blev jag kvar med dropp, mycket svåra smärtor, fortsatt hög feber och 12 kg extra vätska i kroppen eftersom mina njurar i princip slutade fungera. Jag fick permis på en torsdag eftersom man bedömde att det värsta var över och det var på väg åt rätt håll men jag mådde givetvis fortfarande skit.

På lördag morgon åkte jag in på sjukhuset och tog prover och blev officiellt utskriven och sedan satte vi oss alla 4 i bilen och åkte på semester i Strängnäs. Såhär i efterhand kanske inte det mest genomtänkta beslutet men jag ångrar inte en skund att vi åkte även om jag inte fick spendera så mycket kvalitetstid med min kära familj som jag skulle ha önskat.

Lördag - Tisdag var en ren djävla plåga men jag mådde liiiiite, liiiite bättre för varje dag så på onsdagen åkte vi ut och paddlade kanot i 6 timmar. Det var en kanonfin dag och vi hade jättemysigt och jag spydde bara ett par gånger men febern tog bort det mesta av obehagskänslorna från illamåendet - JIPPI..

Resten av veckan var kanon och jag längtar redan tillbaka vilket inte är så konstigt med tanke på vilka härliga människor min kära sambo har där nere.

Nästa stopp blev PDOL med Judas, Frida, Tiny, Pappa Svenne (i Svensbyn), Daniel, Sunkovic, Emil och givetvis Thin Lizzy och Mustasch. Oj vilken helg, vi åt och drack gott och hade barnledigt i 3 dagar och vädret var suveränt.

Följande måndag var det åter till Skedom och det kändes helt ok att vara tillbaka även om sommaren gärna fått varit lite längre. I detta skede inleddes också en intensiv biljakt kvällstid med massor av timar på Blocket. Jag pendlar ju till jobbet och Sofie gör också det även om det inte är fullt lika långt men 2 bilar är likaväl ett måste. Jag tror att bilköparupplevelsen (inklusive en misslyckad tur till Bollsta) eventuellt förtjänar ett eget inlägg...

...den historien är för övrigt ganska långt ifrån slut misstänker jag men det kommer som sagt mer om det senare för nu ska jag äta lunch. Tagliatelle all ouvo med fläskfilé, soltorkade tomater, bacon, vitlök, lök, creme fraiche osv osv - som ni ser ren hälsomat!

...och på tal om hälsomat så var jag på bröllop nu i helgen och det var så djävla häftigt för jag hade nämligen fått den unika och enorma äran att vara vigselförrättare. Jag läste på nätet om olika versioner av hur en vigsel kan vara uppbyggd och försökte hela tiden ha brudparets önskemål i bakhuvudet. I lördags var det så dags och jag var lite lagom nervös (drog i mig 2 glas vin strax innan) men allt förlöpte helt utan problem och det var en kanonfin dag vilket var extra tursamt eftersom vigseln hölls ute på en äng i vacka Västerhus utanför Själevad.

Nu får det räcka för den här gången, jag har mycket att göra och inte tid att sitta här fattar ni väl? Däremot får ni fortfarande hemskt gärna höra av er om ni har några bra idéer på hur jag/vi kan samla in pengar till Afrikas Horn.

Peace!

E

Dags att ta tag i bloggandet igen...

Frågan är väl bara om det blir en blogg som följer den utstakade vägen. Jag skulle vilja fortsätta skriva om kost och träning men i nuläget är det lite trist och jobbigt eftersom jag inte äter riktigt som jag vill just nu och definitivt inte tränar i någon nämnvärd utsträckning.

Jag tror att bloggen måste få breddas lite för det finns så djävla mycket att skriva om och jag är egentligen en sån natur att jag gärna vill dela med mig av (läs "tvinga på andra") mina åsikter. Egentligen innebär väl det att jag också borde ändra hela bloggens utformning och tema och header och allt ta mig fan men det orkar jag helt enkelt inte just nu, innehållet får vara det centrala.

För övrigt så har jag insett att et inlägg om dagen inte passar mig alls. Vissa dagar har jag inte ett skit att skriva om och vissa dagar dyker det upp saker varannan timme. Jag tänker dock INTE byta media eller börja twittra eller så, jag har den här bloggen och den får duga oavsett om jag skriver ett eller tre inlägg på en dag.

Vad gäller kost och träning så får jag väl ändå lov att krypa till korset och erkänna att jag slarvat...
...HELA sommaren.

Jag började min resa på 102,7kg i våras och ligger nu på ca: 87 kg så det är definitivt ingen fara ännu men jag är smärtsamt medveten om att jag bör ta tag i det här igen nu innan det "rinner iväg" uppåt igen. Vad gäller kosten så är det ju egentligen inget jätteprojekt att återuppta de vanor vi hade under tävlingen, jag ser bara till att äta lite mer än då så jag håller min vikt snarare än går ner.

Träningen är dock det stora problemet. Det är klart att det går att hitta tid, ingenting är omöjligt och jag har faktiskt en del träningsprylar hemma men motivationen...    vart fan är den? Jag menar inte att jag generellt sett skulle vara omotiverad att träna, jag älskar att träna och tycker fortfarande att det är skitkul. Problemet är bara att de tider på dygnet när jag skulle kunna träna är motivationen som bortblåst. Jag pratar framför allt om att jag efter att ha kört 10 mil, jobbat 8 timmar, kört 10 mil till, lagat mat till barnen och hjälpt till med läxor, lagt barnen, förberett morgondagen och slänger en blick på klockan från TV-soffan runt 20.00 INTE är tokpeppad på att dra igång ett pass med hantlar eller köra lite push-ups...

Ja ja, det är väl ganska många som känner igen sig antar jag men vad fan, det är ju I-landsproblem in absurdum. Jag tänkte försöka fokusera på U-landsproblem de kommande veckorna och samla in pengar till Afrika så om det är någon som ahr några bra idéer så tveka inte att höra av er kära vänner, jag vill i alla fall känna att jag har gjort vad jag kunnat för att hjälpa till.

P.S Jag har världens underbaraste familj

Håll utkik efter inlägg de kommande dagarna om:

Bilköp
Trafikdårar
Vigsel
Sorkfeber
Lärarjobb
...och givetvis insamlingen till Afrika

/ E