Nu är den här ---------------------------------------------->
....och här
I
I
I
V
torsdag 26 maj 2011
onsdag 25 maj 2011
Vart fan är min reklam?
Först och främst vill jag bara påpeka att jag fortfarande är ett sjukt, snörvlande och hostande monster och all tid som jag inte spenderar på jobbet (jag har inte råd att vara sjuk) spenderar jag i princip i ryggläge. Var faktiskt på väg till läkaren i tisdags men eftersom jag hade en hostfri natt så sköt jag upp det i hopp om att det var på väg åt rätt håll och envis som man är så väljer man givetvis bort läkarbesöket in absurdum... Helst ska hjärtat nästan stå still och andningen vara knappt märkbar innan det är dags att åka in.
Har fått en del positiva besked de senaste dagarna och det absolut roligaste är väl ändå att jag nu fått veta att jag har jobb även nästa läsår, detaljerna ska utarbetas imorgon så håll gärna tummarna för att:
1. Det blir jobb på heltid
2. Jag får behålla min lön
3. Att jag blir anställd över sommaren
Vad gäller träning så är det väl egentligen ingen stor överraskning att den fått stå åt sidan fullständigt den senaste veckan men jag har förhoppningen att få återuppta träningen med full intensitet igen väldigt snart. Klättrar på väggarna nu trots förkylningen och det bara kryper i kroppen på mig. Framför allt är det morgonpromenaderna och de tunga gympassen som lockar, vill ju börja bygga NU!
Vad gäller rubriken på inlägget så har jag (även om det inte märkts på inläggen) ägnat en del tid åt bloggen den sista tiden för att försöka skapa ultimata förutsättningar för framtiden. Målet är, precis som jag sagt hela tiden, att fortsätta skriva helst en gång om dagen men jag behöver optimera bloggen med hjälp av en del tips och tricks. För närvarande försöker jag hitta andra bloggare som är villiga att länka till min sida och som jag kan länka tillbaka till. Anledningen till detta är att om det är många som länkar till min sida så hamnar den högre upp i Googles sökmotor när det gäller relevanta träffar. Om du bloggar eller känner någon som bloggar som kan vara intresserad så hör gärna av dig eller lämna en kommentar.
För övrigt så ringde Energihuset häromdagen och ville ta lite bilder och göra en intervju och det känns ju givetvis kul. Frågan är bara vart alla reportrar/journalister på ÖA och tidningen 7 är och varför dom inte hört av sig???
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Har fått en del positiva besked de senaste dagarna och det absolut roligaste är väl ändå att jag nu fått veta att jag har jobb även nästa läsår, detaljerna ska utarbetas imorgon så håll gärna tummarna för att:
1. Det blir jobb på heltid
2. Jag får behålla min lön
3. Att jag blir anställd över sommaren
Vad gäller träning så är det väl egentligen ingen stor överraskning att den fått stå åt sidan fullständigt den senaste veckan men jag har förhoppningen att få återuppta träningen med full intensitet igen väldigt snart. Klättrar på väggarna nu trots förkylningen och det bara kryper i kroppen på mig. Framför allt är det morgonpromenaderna och de tunga gympassen som lockar, vill ju börja bygga NU!
Vad gäller rubriken på inlägget så har jag (även om det inte märkts på inläggen) ägnat en del tid åt bloggen den sista tiden för att försöka skapa ultimata förutsättningar för framtiden. Målet är, precis som jag sagt hela tiden, att fortsätta skriva helst en gång om dagen men jag behöver optimera bloggen med hjälp av en del tips och tricks. För närvarande försöker jag hitta andra bloggare som är villiga att länka till min sida och som jag kan länka tillbaka till. Anledningen till detta är att om det är många som länkar till min sida så hamnar den högre upp i Googles sökmotor när det gäller relevanta träffar. Om du bloggar eller känner någon som bloggar som kan vara intresserad så hör gärna av dig eller lämna en kommentar.
För övrigt så ringde Energihuset häromdagen och ville ta lite bilder och göra en intervju och det känns ju givetvis kul. Frågan är bara vart alla reportrar/journalister på ÖA och tidningen 7 är och varför dom inte hört av sig???
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
söndag 22 maj 2011
En riktig man...
Det här blir ett djävligt kort inlägg hoppas jag för det är nog fan det enda jag orkar med just nu...
Jag har hostat, snörvlat, dreglat, snorat, nyst, haft feber och haft ont i halsen och värk i hela kroppen i tre dygn nu och ni vet ju hur det är när RIKTIGA män, karlakarlar, macho-snubbar blir förkylda... då djävlar ska man ha tur om man överlever alltså det är ett som är säkert.
Nu ska jag gå och hosta lite blod tror jag, vi hörs igen när jag orkar skriva....
...om jag överlever!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Jag har hostat, snörvlat, dreglat, snorat, nyst, haft feber och haft ont i halsen och värk i hela kroppen i tre dygn nu och ni vet ju hur det är när RIKTIGA män, karlakarlar, macho-snubbar blir förkylda... då djävlar ska man ha tur om man överlever alltså det är ett som är säkert.
Nu ska jag gå och hosta lite blod tror jag, vi hörs igen när jag orkar skriva....
...om jag överlever!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
torsdag 19 maj 2011
Tävlingen avslutad!
Fy fan vad jag har längtat efter att få skriva det här inlägget. Längtat, drömt och fantiserat och mitt i alltihop har jag flera gånger varit tvungen att ge mig själv en mental örfil för mitt drömmande eftersom det är lätt hänt att man förvärrar sin upplevda besvikelse om man bygger upp förväntningarna och det sedan visar sig att man inte nådde sitt mål.
Jag har haft turen att få uppnå samtliga mina mål, inklusive att ta hem första platsen i tävlingen (Jubla och klappa händer här) och jag är oerhört glad och nöjd. Givetvis hade jag insett efter den värsta besvikelsen lagt sig, att jag har gjort ett bra jobb och kan vara nöjd även utan seger i tävlingen men det fick liksom bli grädde på moset. Som min vän Dennis skrev när någon frågade vad jag vunnit:
"Han vann en bättre hälsa. Som plåster på såren får han en SPA-weekend"
Helt klockrent citat givetvis men just nu njuter jag som sagt av den dubbla segersötman som tävlingsvinsten och viktnedgången ger.
Ett tiotal deltagare (vi var 20 från början) samlades igår kväll i Energihusets lokaler där man dukat fram frukt och flaskvatten i ett mindre konferensrum. Lena (Energihusets föreståndare) öppnade med att välkomna oss och sa några ord som värmde om hur stolt hon var över de insatser som vi gjort oavsett i vilken grad man kunnat delta - alla jobbar utifrån sin förmåga och sina förutsättningar och det är givetvis helt sant.
Ida (som är PT på energihuset och som hållit i det mesta av tävlingen) tog sedan över och pratade lite kort om hur hon tyckte att det hade gått och undertecknad fick en liten känga för att man aldrig deltog i de gemensamma träningarna men det är väl inte så mycket att göra åt den saken, var ju lite svårt för oss att hitta barnvakt en gång i veckan och dessutom var ju de gemensamma passen kl. 19 vilket är läggdags för åtminstone yngsta pojken så vi fick klara träningen på egen hand.
Min älskade sambo Sofie fick för övrigt inte vara med igår kväll eftersom hon tyvärr var tvungen att jobba men hon fick en halvkroppsmassage i vinst för att hon var en av 7 som gått ner mer än 10% (13,77%) och inte nog med det, hon blev dessutom totalfyra i tävlingen och dom enda som lyckades slå min super-sambo var tre män... det ni - klart som fan att jag är enormt stolt över henne!!!
Efter lite småsnack och fruktätande var det dags att tillkännage resultatet och jag var på helspänn. Skulle min insats verkligen räcka till? Det visade sig att den gjorde det men med minsta möjliga marginal. Nr 20 som i princip ledde tävlingen från början till slut var endast slagen med futtiga 0,35% vilket motsvarar ungefär ett halvt kilo och så här i efterhand har jag insett att de sista tjuriga timmarna i och utanför bastun hos Kristian faktiskt blev det som fällde det slutgiltiga avgörandet (läs tidigare blogg-inlägg för detaljer) eftersom jag tappade ca: 0,9 kg vattenvikt under bastu-helvetet...
Lite lätt omtöcknad och givetvis fullständigt oförberedd ombads jag som vinnare att berätta lite om hur jag och Sofie tränat och dietat och som tur är föll min hjärna på något oförklarligt sätt in i lärar-mode och med en whiteboard till hjälp höll jag ett föredrag på ca 20 minuter (haha - somebody pliiiiis stop me....) om kost, deffning, träning, proteinsyntes, ketos, kasein, termogenes och siffror hit och dit och jag inbillar mig att jag gjorde ett ganska bra jobb för publiken log och nickade instämmande och skrattade även högt vid ett flertal tillfällen då jag berättade hur jag hållit i minnet mina motståndares procentuella viktminskning samt till och med räknat ut deras startvikt vilket blev användbart i slutändan när jag skulle ta ett beslut om huruvida det var värt att försöka gå för seger eller inte.
Jag hade inte tänkt berätta om vattendrivningen men Ida pushade mig och jag valde att redogöra för de sista 8 dagarna av tävlingen trots allt och när jag var klar var det helt tyst i rummet...
..tills nån sa med ett visst mått av avsmak i rösten "Du har nog ta mig fan förtjänat att vinna".
När jag till slut lyckats ta mig bort från rampljuset fick jag lyssna till övriga deltagares berättelser och det var en mycket trevlig stund med livliga diskussioner om olika metoder och Energihuset hade definitivt inte snålat med priserna som fortsatte flöda generöst.
Jag vet inte säkert men tror faktiskt att SAMTLIGA som fullföljde tävlingen fick ett pris i form av extra gratis invägningar för att hålla koll på utvecklingen även i framtiden och det är väl ett jättebra pris i mina ögon.
Under kvällen blev det en massa SMS och samtal och gratulationer och det enda som kändes surt var att jag efter den här långa kampen inte fick dela kvällen med min sambo som jag delat hela resan med i övrigt men vi ska fira tillsammans i helgen istället när vi båda är lediga :)
Tack igen till alla som hjälpt och stöttat (särskilt du Sofie), utan er hade det varit omöjligt så den här segern tillägnar jag er alla!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Jag har haft turen att få uppnå samtliga mina mål, inklusive att ta hem första platsen i tävlingen (Jubla och klappa händer här) och jag är oerhört glad och nöjd. Givetvis hade jag insett efter den värsta besvikelsen lagt sig, att jag har gjort ett bra jobb och kan vara nöjd även utan seger i tävlingen men det fick liksom bli grädde på moset. Som min vän Dennis skrev när någon frågade vad jag vunnit:
"Han vann en bättre hälsa. Som plåster på såren får han en SPA-weekend"
Helt klockrent citat givetvis men just nu njuter jag som sagt av den dubbla segersötman som tävlingsvinsten och viktnedgången ger.
Ett tiotal deltagare (vi var 20 från början) samlades igår kväll i Energihusets lokaler där man dukat fram frukt och flaskvatten i ett mindre konferensrum. Lena (Energihusets föreståndare) öppnade med att välkomna oss och sa några ord som värmde om hur stolt hon var över de insatser som vi gjort oavsett i vilken grad man kunnat delta - alla jobbar utifrån sin förmåga och sina förutsättningar och det är givetvis helt sant.
Ida (som är PT på energihuset och som hållit i det mesta av tävlingen) tog sedan över och pratade lite kort om hur hon tyckte att det hade gått och undertecknad fick en liten känga för att man aldrig deltog i de gemensamma träningarna men det är väl inte så mycket att göra åt den saken, var ju lite svårt för oss att hitta barnvakt en gång i veckan och dessutom var ju de gemensamma passen kl. 19 vilket är läggdags för åtminstone yngsta pojken så vi fick klara träningen på egen hand.
Min älskade sambo Sofie fick för övrigt inte vara med igår kväll eftersom hon tyvärr var tvungen att jobba men hon fick en halvkroppsmassage i vinst för att hon var en av 7 som gått ner mer än 10% (13,77%) och inte nog med det, hon blev dessutom totalfyra i tävlingen och dom enda som lyckades slå min super-sambo var tre män... det ni - klart som fan att jag är enormt stolt över henne!!!
Efter lite småsnack och fruktätande var det dags att tillkännage resultatet och jag var på helspänn. Skulle min insats verkligen räcka till? Det visade sig att den gjorde det men med minsta möjliga marginal. Nr 20 som i princip ledde tävlingen från början till slut var endast slagen med futtiga 0,35% vilket motsvarar ungefär ett halvt kilo och så här i efterhand har jag insett att de sista tjuriga timmarna i och utanför bastun hos Kristian faktiskt blev det som fällde det slutgiltiga avgörandet (läs tidigare blogg-inlägg för detaljer) eftersom jag tappade ca: 0,9 kg vattenvikt under bastu-helvetet...
Lite lätt omtöcknad och givetvis fullständigt oförberedd ombads jag som vinnare att berätta lite om hur jag och Sofie tränat och dietat och som tur är föll min hjärna på något oförklarligt sätt in i lärar-mode och med en whiteboard till hjälp höll jag ett föredrag på ca 20 minuter (haha - somebody pliiiiis stop me....) om kost, deffning, träning, proteinsyntes, ketos, kasein, termogenes och siffror hit och dit och jag inbillar mig att jag gjorde ett ganska bra jobb för publiken log och nickade instämmande och skrattade även högt vid ett flertal tillfällen då jag berättade hur jag hållit i minnet mina motståndares procentuella viktminskning samt till och med räknat ut deras startvikt vilket blev användbart i slutändan när jag skulle ta ett beslut om huruvida det var värt att försöka gå för seger eller inte.
Jag hade inte tänkt berätta om vattendrivningen men Ida pushade mig och jag valde att redogöra för de sista 8 dagarna av tävlingen trots allt och när jag var klar var det helt tyst i rummet...
..tills nån sa med ett visst mått av avsmak i rösten "Du har nog ta mig fan förtjänat att vinna".
När jag till slut lyckats ta mig bort från rampljuset fick jag lyssna till övriga deltagares berättelser och det var en mycket trevlig stund med livliga diskussioner om olika metoder och Energihuset hade definitivt inte snålat med priserna som fortsatte flöda generöst.
Jag vet inte säkert men tror faktiskt att SAMTLIGA som fullföljde tävlingen fick ett pris i form av extra gratis invägningar för att hålla koll på utvecklingen även i framtiden och det är väl ett jättebra pris i mina ögon.
Under kvällen blev det en massa SMS och samtal och gratulationer och det enda som kändes surt var att jag efter den här långa kampen inte fick dela kvällen med min sambo som jag delat hela resan med i övrigt men vi ska fira tillsammans i helgen istället när vi båda är lediga :)
Tack igen till alla som hjälpt och stöttat (särskilt du Sofie), utan er hade det varit omöjligt så den här segern tillägnar jag er alla!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
onsdag 18 maj 2011
Tröttmössa trots missat sovtåg...
Äntligen är det onsdag och som ni förstår eftersom jag fortfarande är vaken trots att jag klev upp klockan 6 i morse så är jag hyfsat spänd på att få veta tävlingsresultatet ikväll. Kl. 19 ska jag infinna mig på Energihuset för kombinerad avslutning och fruktstund enligt uppgift.
De senaste dagarna har varit en enda lång nedräkning och inte blir det bättre av att gumman precis börjat jobba skift. Givetvis klarar jag mig alldeles utmärkt på egen hand trots att jag bara är 36 år och grabbarna har skött sig helt exemplariskt två kvällar i rad nu men det är otroligt hur mycket man kan sakna en person när man är van att få ha henne nära åtminstone några vakna timmar per dygn.
Jag har kommit igång med träning igen trots att det fortfarande är vilovecka men skit samma, jag mår bra och vill bara hålla igång så mycket som möjligt eftersom det ger mig en känsla av lycka att fara till gymmet. Fan vad jag svamlar... det märks att klockan är mycket.
Jag vet i alla fall att jag mår bra av att träna och nu när det blir svårt att hitta tid de närmaste veckorna blir det ännu viktigare att skapa tillfällen och lyfta upp vikterna här hemma i vardagsrummet.
Imorgon kommer givetvis resultatet och eventuellt ett inlägg om matmissbruk också - det är tufft ibland när man inser saker om sig själv som man helst inte vill kännas vid men det är då det gäller att vara stark!
E
De senaste dagarna har varit en enda lång nedräkning och inte blir det bättre av att gumman precis börjat jobba skift. Givetvis klarar jag mig alldeles utmärkt på egen hand trots att jag bara är 36 år och grabbarna har skött sig helt exemplariskt två kvällar i rad nu men det är otroligt hur mycket man kan sakna en person när man är van att få ha henne nära åtminstone några vakna timmar per dygn.
Jag har kommit igång med träning igen trots att det fortfarande är vilovecka men skit samma, jag mår bra och vill bara hålla igång så mycket som möjligt eftersom det ger mig en känsla av lycka att fara till gymmet. Fan vad jag svamlar... det märks att klockan är mycket.
Jag vet i alla fall att jag mår bra av att träna och nu när det blir svårt att hitta tid de närmaste veckorna blir det ännu viktigare att skapa tillfällen och lyfta upp vikterna här hemma i vardagsrummet.
Imorgon kommer givetvis resultatet och eventuellt ett inlägg om matmissbruk också - det är tufft ibland när man inser saker om sig själv som man helst inte vill kännas vid men det är då det gäller att vara stark!
E
söndag 15 maj 2011
Fas 2
Oj, det känns verkligen som att jag har hittat en riktning i mitt liv. Inte så att jag vandrat planlöst hittills direkt men allt börjar liksom falla på plats nu. Har jobbat hårt med återhämtningen de senaste dagarna och i kombination med att blogger mer eller mindre legat nere har det inneburit att inga nya inlägg orkats med men nu är det dags.
Redan onsdag kväll efter invägningen satte jag i mig en skål pasta med köttfärssås och vitlöksbröd och följde upp det med lite nötter och annat smått och gott samt mängder med vatten, resorb och annan vätska - allt för att försöka återskapa balans i kroppen men givetvis gick jag ut för hårt och min kropp tappade alla koncept.
På torsdagen gick jag runt på jobbet med hjärtklappning och allmänt dåligt mående och ångesten kom krypande sakta men säkert. Det gick till och med så långt att jag bad några kollegor hålla ett öga på mig under dagen men efter lunchen släppte det hyfsat och kändes lite bättre under resten av dagen så hoppet tändes om att snabbt återgå till det normala.
Under kvällen blev det pasta och köttfärssås IGEN - tredje målet i rad - och även denna kväll blev det lite onyttiga kolhydrater och fett framför hockeyn men utan minsta tillstymmelse till dåligt samvete.
Fredag morgon var allt dåligt mående tillbaka. Vad fan är det här? Ont i lungorna, ont i bröstet, tung andning och ÄNDÅ går man ut på promenad trots att man bestämt sig för att ha en lugn vilovecka. Hann förresten med ett bröstpass och triceps under torsdagen också och med kolhydrater kändes det helt lugnt men snacka om att lura sig själv. Efter promenaden var det tänkt att det skulle bli ett gympass men jag mådde så dåligt att Sofie förbjöd mig och jag visste nog innerst inne också att det inte var en bra idé.
Fredag kväll gjorde vi vår världsberömda hempizza med ölkorv, soltorkade tomater, vitlök, färska champinjoner, skinka, färsk tomat och getost... Den är kanske inte världsberömd ännu men den borde tamejfan vara det. Givetvis fortsatte onyttigheterna slinka ner men i betydligt vettigare mängder än förut, som om det nu skulle spela någon roll.
Igår lördag vaknade jag betydligt fräschare än nån annan dag sedan invägningen och äntligen känns det som att det värsta är över nu. Under fredagen och lördagen åt jag vettigt hela dagarna förutom på kvällskvisten men har som sagt ingen ågren över detta förutom det dåliga måendet som det gett upphov till. Exakt, jag insåg till slut att en stor anledning till att jag känt mig tung i kroppen och mått dåligt är för att kroppen helt enkelt inte mår bra när man stoppar i sig fel saker i stora mängder och här nånstans förstod jag för första gången i mitt liv hur mycket jag misshandlat min kropp under alla dessa år.
Idag är jag tillbaka i det strikta ätandet och planen är att återigen lyssna på kroppen och pröva sig fram till en diet som är lämplig i en byggfas där man dessutom har som mål att inte lägga på sig mer än ett par kg fettmassa (högst)! Byggfasen kommer att innehålla en markant ökning av kolhydratintaget i dieten men planen är att försöka hitta en balans som innebär att man får i sig en större mängd långsamma kolhydrater inför träning och en mindre mängd snabba kolhydrater efter träning för att maximera muskeltillväxten. Tanken är också att jag ska testa hur det fungerar att äta ungefär som jag gjort de här 12 senaste veckorna under träningsfria dagar även om jag förmodligen går upp lite från mitt dagliga intag på 1800 kcal vilket är alldeles för lågt för att vara hälsosamt.
Fick ett tips från min vän Kristian att kolla in en sida som heter leangains och handlar om hur man kan äta och dieta samtidigt för att kraftigt förbättra sina chanser att bibehålla eller till och med öka sin muskelmassa i en deffningsfas och det verkar extremt intressant. Det slog mig dock när jag kollade in resultaten hos många av de som testat metoden att de flesta var ganska vältränade när de påbörjade sin leangains-period. Av den anledningen tror jag att jag sparar det upplägget tills det är dags för deff framåt vårkanten och förhoppningsvis har jag då en högre muskelprocent som hjälper till i fettfighten. Snubben som driver sidan är för övrigt svensk men skriver på engelska eftersom han vill nå en bredare läsarskara och han har uppmärksammats av professionella bodybuilders i såväl Sverige som övriga delar av Europa samt U.S.A.
Idag har jag pressat Biceps och Mage och för första gången på ett par månader har jag ordentlig pump i armarna. Bröstpasset jag körde för ett par dagar sedan gör sig också fortfarande påmint i form av en underbar träningsvärk - tänk att man kan längta så mycket efter smärta. Men SATAN vad jag har tappat i styrka. Oj, oj, oj - ingen lek...
Resten av dagen blir nedräkning inför VM-finalen - FORZA SVERIGE!!!
Ha en skön söndag!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Redan onsdag kväll efter invägningen satte jag i mig en skål pasta med köttfärssås och vitlöksbröd och följde upp det med lite nötter och annat smått och gott samt mängder med vatten, resorb och annan vätska - allt för att försöka återskapa balans i kroppen men givetvis gick jag ut för hårt och min kropp tappade alla koncept.
På torsdagen gick jag runt på jobbet med hjärtklappning och allmänt dåligt mående och ångesten kom krypande sakta men säkert. Det gick till och med så långt att jag bad några kollegor hålla ett öga på mig under dagen men efter lunchen släppte det hyfsat och kändes lite bättre under resten av dagen så hoppet tändes om att snabbt återgå till det normala.
Under kvällen blev det pasta och köttfärssås IGEN - tredje målet i rad - och även denna kväll blev det lite onyttiga kolhydrater och fett framför hockeyn men utan minsta tillstymmelse till dåligt samvete.
Fredag morgon var allt dåligt mående tillbaka. Vad fan är det här? Ont i lungorna, ont i bröstet, tung andning och ÄNDÅ går man ut på promenad trots att man bestämt sig för att ha en lugn vilovecka. Hann förresten med ett bröstpass och triceps under torsdagen också och med kolhydrater kändes det helt lugnt men snacka om att lura sig själv. Efter promenaden var det tänkt att det skulle bli ett gympass men jag mådde så dåligt att Sofie förbjöd mig och jag visste nog innerst inne också att det inte var en bra idé.
Fredag kväll gjorde vi vår världsberömda hempizza med ölkorv, soltorkade tomater, vitlök, färska champinjoner, skinka, färsk tomat och getost... Den är kanske inte världsberömd ännu men den borde tamejfan vara det. Givetvis fortsatte onyttigheterna slinka ner men i betydligt vettigare mängder än förut, som om det nu skulle spela någon roll.
Igår lördag vaknade jag betydligt fräschare än nån annan dag sedan invägningen och äntligen känns det som att det värsta är över nu. Under fredagen och lördagen åt jag vettigt hela dagarna förutom på kvällskvisten men har som sagt ingen ågren över detta förutom det dåliga måendet som det gett upphov till. Exakt, jag insåg till slut att en stor anledning till att jag känt mig tung i kroppen och mått dåligt är för att kroppen helt enkelt inte mår bra när man stoppar i sig fel saker i stora mängder och här nånstans förstod jag för första gången i mitt liv hur mycket jag misshandlat min kropp under alla dessa år.
Idag är jag tillbaka i det strikta ätandet och planen är att återigen lyssna på kroppen och pröva sig fram till en diet som är lämplig i en byggfas där man dessutom har som mål att inte lägga på sig mer än ett par kg fettmassa (högst)! Byggfasen kommer att innehålla en markant ökning av kolhydratintaget i dieten men planen är att försöka hitta en balans som innebär att man får i sig en större mängd långsamma kolhydrater inför träning och en mindre mängd snabba kolhydrater efter träning för att maximera muskeltillväxten. Tanken är också att jag ska testa hur det fungerar att äta ungefär som jag gjort de här 12 senaste veckorna under träningsfria dagar även om jag förmodligen går upp lite från mitt dagliga intag på 1800 kcal vilket är alldeles för lågt för att vara hälsosamt.
Fick ett tips från min vän Kristian att kolla in en sida som heter leangains och handlar om hur man kan äta och dieta samtidigt för att kraftigt förbättra sina chanser att bibehålla eller till och med öka sin muskelmassa i en deffningsfas och det verkar extremt intressant. Det slog mig dock när jag kollade in resultaten hos många av de som testat metoden att de flesta var ganska vältränade när de påbörjade sin leangains-period. Av den anledningen tror jag att jag sparar det upplägget tills det är dags för deff framåt vårkanten och förhoppningsvis har jag då en högre muskelprocent som hjälper till i fettfighten. Snubben som driver sidan är för övrigt svensk men skriver på engelska eftersom han vill nå en bredare läsarskara och han har uppmärksammats av professionella bodybuilders i såväl Sverige som övriga delar av Europa samt U.S.A.
Idag har jag pressat Biceps och Mage och för första gången på ett par månader har jag ordentlig pump i armarna. Bröstpasset jag körde för ett par dagar sedan gör sig också fortfarande påmint i form av en underbar träningsvärk - tänk att man kan längta så mycket efter smärta. Men SATAN vad jag har tappat i styrka. Oj, oj, oj - ingen lek...
Resten av dagen blir nedräkning inför VM-finalen - FORZA SVERIGE!!!
Ha en skön söndag!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
BILDER - INVÄGNING - SLUTSPURT
Ja som ni ser var det inte alldeles enkelt att komma på en vettig rubrik för dagens inlägg och det känns verkligen som att det blir en hel del att skriva. Många av er har säkert koll på att detta var den sista veckan i Energihusets Biggest Loser-tävling och slutinvägningen var alltså igår kväll. Jag var helt knäckt och skakig men lyckades i alla fall ta mig upp på vågen även om jag villigt ska erkänna att jag fick kämpa som fan med att hålla armarna rakt ut i 90 grader för att vågdjäveln ska kunna mäta fett% och muskel% - inte så konstigt kanske med tanke på att vågen av någon anledning hade omöjligt svårt att bestämma sig för om jag vägde 82,0 eller 82,1 kg.
Till slut stannade ändå siffran på 82,1 så vi får väl hoppas att jag inte förlorar med så liten marginal för då måste jag nog åka ner och köpa av dom vågen bara för att få slå sönder den... kanske kan låna dynamitgubbar av grabbarna i Mythbusters?
Jag hade hoppats att jag skulle väga in på 82,7 för det skulle innebära att jag gått ner exakt 20 kg men blev givetvis positivt överraskad av att se 82,1 som innebär att jag gått ner 20,6 kg på 12 veckor. Rekommenderar dock ingen att göra det jag gjorde i slutspurten och när ni läst om det här nedanför förstår ni säkert varför.
Mina siffror på slutinvägningen såg ut så här:
Vikt 82,1 (-20,6)
Fett% 23,1 (-8,8)
BMI 25,6 (-6,5)
Muskel% 36,9 (+4,4)
Totalt har jag minskat min kroppsvikt med 20,1% och hoppas givetvis att det ska räcka för att ta hem förstaplatsen i tävlingen. Dessutom har jag mätt magens omfång där den är som störst och där har jag tappat 17cm från 116cm till 99cm.
Därmed är också resan mot de nya målen påbörjad och förhoppningen är att jag en vacker dag ska få ner min fettmängd till 14% och öka min muskelmassa till 42% och det känns ju onekligen som att jag fått en bra start. Längtar redan till byggningen i augusti men nu är det konditionsträning inför sommarens kvartsmara som gäller ett tag framöver.
Här kommer då de slutgiltiga FÖRE/EFTER-bilderna från tävlingstiden men med lite tur är det inte dom sista före/efter-bilderna jag publicerar eftersom bloggen ska få leva kvar och det blir kontinuerliga rapporter om med och motgångar tills jag når mina nya mål.
Jaha, då har vi avverkat 2 av 3 delar enligt rubriken men det här blir nog den tuffaste av dem alla - slutspurten!
Jag har hållit relativt bra koll på mina medtävlare, särskilt under den sista halvan av tävlingen då jag spenderade mesta delen i topp 3 och till slut insåg jag att det faktiskt fanns en chans att jag skulle ta hem segern. Jag insåg dock också att det skulle krävas något alldeles speciellt från min sida och när ledaren i tävlingen ganska konstant höll höga siffror även mot slutet av tävlingen sjönk mitt mod något men jag började leta efter mirakelkurer på nätet och låg i valet och kvalet om huruvida jag skulle ge mig i kast med att försöka över huvud taget. När det var19 dagar kvar vägde jag in mig på 90,5 kg och ledaren låg före mig med 1-2%.
I det ögonblicket bestämde jag mig för att satsa allt (som man gör....) och jag körde på precis som vanligt men ökade cardion för att få en boost i viktnedgången. Jag tog också beslutet att inte väga in mig under slutspurten eftersom jag inte ville ge mina motståndare extra information.
Vid nästa invägning hade mirakelmannen i toppen lyckats med bedriften att gå ner 3,4 kg (trots en mycket bra vecka innan också där han gick ner 2,2 kg) och helt plötsligt låg jag hela 3% efter och ett mörker lade sig över hela min värld. Hur i helvete skulle jag ens ha en teoretisk chans att vinna nu?
Jag sänkte mitt dagliga intag från 1800 kcal till 1300 kcal och fokuserade ännu hårdare på att få i mig rätt sorts fett och rätt sorts kolhydrater. För övrigt sänkte jag kolhydratintaget från ca 60g/dag till ca 20g/dag för att påbörja en tömning av glykogendepåerna.
När 8 dagar av tävlingen återstod (onsdag) påbörjade jag en ren Cambridge-kur. Det är en soppdiet som endast ger den näring man absolut behöver för att överleva och det är oerhört jobbigt att äta ren kur under normala omständigheter men när man tränar hårt är det nära på outhärdligt. Jag resonerade som så att om ettan i tävlingen skulle ha en hög siffra på fredagen skulle jag köra ren kur i 2 extra dagar bara för att rensa kroppen på gifter men om han haft en tyngre vecka skulle jag fullfölja min plan och öka vätskeintaget dramatiskt under slutet av kuren för att avsluta de sista två dygnen med en vätskedrivning. Att driva vätska kan vara oerhört farligt men jag hade vänner som backade upp mig för att inte tala om min fantastiska sambo Sofie som funnits där för mig dag och natt genom hela den här upplevelsen.
Kortfattat kan man säga att en vätskedrivning framför allt genomförs av elitidrottare som behöver väga in sig i en viss viktklass inför tävling och jag visste nog ärlig talat (och det var nog tur) inte riktigt vad jag gav mig in på. Det var inte bara en gång som jag tänkte tanken att bara avbryta, nöja mig med de resultat jag fått och dra ner till Burger King och äta tills pengarna tog slut.
2 dagar in i kuren (fredag) stack så Sofie ner till Energihuset för den näst sista invägningen och när hon kom hem till sin helt rabiata karl som stod och hoppade upp och ner i hallen i väntan på domen berättade hon att Energihuset bestämt sig för att mörka den sista delen av tävlingen för att öka spänningen och därmed uteblev alltså min efterlängtade information om hur mina konkurrenter låg till. Gissa om jag var förbannad - helt i upplösningstillstånd och många elaka ord yttrades men när jag sansat mig så insåg jag hur löjlig jag var och givetvis var det inte Energihusets fel - jag har bara gott att säga om alla inblandade därifrån.
Jag travade av och an i köket och funderade över hur jag skulle göra nu med min satsning och till slut bestämde jag mig för att åka ner till gymmet på vinst och förlust för att se om jag inte kunde luska ut någon liten information. Till min stora förvåning och oerhörda glädje hade dom satt upp en lista även denna fredag med resultat från invägningarna men dom hade tagit bort all information om total viktminskning samt hur många procent alla gått ner...
...men hav förtröstan...
Eftersom jag gått in i tävlingen med ungefär 537% så hade jag givetvis dokumenterat mina motståndares siffror från tidigare invägningar och eftersom jag dessutom ville veta vad dom hade för förutsättningar hade jag även räknat ut deras startvikt. Jag vet, jag är inte som alla andra...
Av någon anledning hade jag DAGEN INNAN bestämt mig för att radera en massa dubbletter (det stavas så för det har jag sett på "Är du smartare än en femte-klassare") av mina bilder på mobilen och då rök en massa andra bilder också - givetvis alla bilder jag tagit av tidigare tabeller i tävlingen. Paniken kom krypande tills jag insåg att jag inte bara hade ledarens senaste procentuella nedgång i huvudet (som för övrigt inte fungerat som det ska på 2 månader nu....) jag kom även ihåg hans viktnedgång i kg från den näst sista veckan när han ledde över mig med 3%.
Med utgångspunkt i detta startade min hjärna upp matematikminnet i högvarv och efter en djävla massa räknande och frustration trodde jag mig ha hyfsad koll på det totala läget. Anledningen att det var så oerhört viktigt just nu var för att ledaren endast gått ner 0,1kg på den näst sista invägningen och hoppet tändes igen om en tänkbar seger. Enligt mina beräkningar skiljde det nu endast ca: 0,4 % mellan oss och detta innebar naturligtvis att kampen var i full gång igen.
Under de kommande 4 dagarna ökade jag mitt vattenintag gradvis så att jag på måndagen innan slutinvägningen drack 7 liter vatten - detta är alltså FARLIGT, don't try this at home kids, men jag valde att göra det ändå. Dels för att jag har en sinnessjukt rubbad vinnarskalle och dels för att jag knappt har råd att föda min familj för tillfället så vinsten skulle komma väl till pass.
Givetvis tränade jag fortfarande men det var omöjligt att hålla samma intensitet som normalt. Så fort jag ansträngde mig lite för mycket fick jag kramper i strupen och svimningsanfall och yrsel och jag levde verkligen på gränsen för vad jag klarade av såväl fysiskt som psykiskt under hela den sista veckan.
Tisdagen stod jag och skrattade åt mig själv för att jag tyckte att jag var en gigantisk idiot när jag stod vid spisen och knäckte 16 ägg för att separera gulorna från vitan. Jag hade nämligen läst att jag bara fick äta äggvita den sista dagen så jag stekte upp 590 gram äggvita som jag tvingade i mig (samtidigt som jag kämpade mot kräkreflexerna) under hela tisdagen. Förutom äggvitorna var det enda jag fick i mig i övrigt 2 koppar kaffe och en liter vatten.
Ni kan ju gissa vad som händer när man går från 7 liter vatten till en liter vatten från en dag till en annan - kroppen får spunk och fattar ingenting och den fortsätter då alltså att driva vatten eftersom den antar att du ska dricka lika mycket som dagen innan. Jag var nog och pissade en gång i timmen ända fram till kvällen tror jag, trots minimalt intag. Det var ju en himla tur att det verkligen fungerade för när jag vägde in mig på tisdag morgon hade jag GÅTT UPP 1,3kg i överflödig vätska från måndagen och för en stund var jag helt övertygad om att jag sabbat hela tävlingen.
På onsdagen visste jag att jag inte skulle få dricka eller äta nånting på hela dagen men eftersom jag ändå hade för avsikt att både promenera och basta (enligt ett bastuschema på 3*15 minuter med vilopauser mellan) så valde jag att dricka något som inte var vatten, nämligen kaffe. Två små koppar blev det och när jag sen inte blev kissnödig började jag noja igen - hade jag förstört resultatet av drivningen nu eftersom jag druckit vätska? Jag blev dock nödig så småningom och när jag senare (efter en runda på 5,5 km) berättade i bastun för min vän Kristian (som ställde upp och höll koll på mig - sjukvårdare som han är) att jag nog är en av få som känner mig lycklig när jag måste gå och kissa skrattade han rejält kan jag säga.
Där är sagan slut, efter bastningen kom Sofie och hämtade mig och vi åkte ner till energihuset och vägde in oss och på onsdag nästa vecka får vi veta om det gick vägen - håll en tumme för mig kära läsare. Det kan jag behöva!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Till slut stannade ändå siffran på 82,1 så vi får väl hoppas att jag inte förlorar med så liten marginal för då måste jag nog åka ner och köpa av dom vågen bara för att få slå sönder den... kanske kan låna dynamitgubbar av grabbarna i Mythbusters?
Jag hade hoppats att jag skulle väga in på 82,7 för det skulle innebära att jag gått ner exakt 20 kg men blev givetvis positivt överraskad av att se 82,1 som innebär att jag gått ner 20,6 kg på 12 veckor. Rekommenderar dock ingen att göra det jag gjorde i slutspurten och när ni läst om det här nedanför förstår ni säkert varför.
Mina siffror på slutinvägningen såg ut så här:
Vikt 82,1 (-20,6)
Fett% 23,1 (-8,8)
BMI 25,6 (-6,5)
Muskel% 36,9 (+4,4)
Totalt har jag minskat min kroppsvikt med 20,1% och hoppas givetvis att det ska räcka för att ta hem förstaplatsen i tävlingen. Dessutom har jag mätt magens omfång där den är som störst och där har jag tappat 17cm från 116cm till 99cm.
Därmed är också resan mot de nya målen påbörjad och förhoppningen är att jag en vacker dag ska få ner min fettmängd till 14% och öka min muskelmassa till 42% och det känns ju onekligen som att jag fått en bra start. Längtar redan till byggningen i augusti men nu är det konditionsträning inför sommarens kvartsmara som gäller ett tag framöver.
Här kommer då de slutgiltiga FÖRE/EFTER-bilderna från tävlingstiden men med lite tur är det inte dom sista före/efter-bilderna jag publicerar eftersom bloggen ska få leva kvar och det blir kontinuerliga rapporter om med och motgångar tills jag når mina nya mål.
Finn 20,6 fel....
Jaha, då har vi avverkat 2 av 3 delar enligt rubriken men det här blir nog den tuffaste av dem alla - slutspurten!
Jag har hållit relativt bra koll på mina medtävlare, särskilt under den sista halvan av tävlingen då jag spenderade mesta delen i topp 3 och till slut insåg jag att det faktiskt fanns en chans att jag skulle ta hem segern. Jag insåg dock också att det skulle krävas något alldeles speciellt från min sida och när ledaren i tävlingen ganska konstant höll höga siffror även mot slutet av tävlingen sjönk mitt mod något men jag började leta efter mirakelkurer på nätet och låg i valet och kvalet om huruvida jag skulle ge mig i kast med att försöka över huvud taget. När det var19 dagar kvar vägde jag in mig på 90,5 kg och ledaren låg före mig med 1-2%.
I det ögonblicket bestämde jag mig för att satsa allt (som man gör....) och jag körde på precis som vanligt men ökade cardion för att få en boost i viktnedgången. Jag tog också beslutet att inte väga in mig under slutspurten eftersom jag inte ville ge mina motståndare extra information.
Vid nästa invägning hade mirakelmannen i toppen lyckats med bedriften att gå ner 3,4 kg (trots en mycket bra vecka innan också där han gick ner 2,2 kg) och helt plötsligt låg jag hela 3% efter och ett mörker lade sig över hela min värld. Hur i helvete skulle jag ens ha en teoretisk chans att vinna nu?
Jag sänkte mitt dagliga intag från 1800 kcal till 1300 kcal och fokuserade ännu hårdare på att få i mig rätt sorts fett och rätt sorts kolhydrater. För övrigt sänkte jag kolhydratintaget från ca 60g/dag till ca 20g/dag för att påbörja en tömning av glykogendepåerna.
När 8 dagar av tävlingen återstod (onsdag) påbörjade jag en ren Cambridge-kur. Det är en soppdiet som endast ger den näring man absolut behöver för att överleva och det är oerhört jobbigt att äta ren kur under normala omständigheter men när man tränar hårt är det nära på outhärdligt. Jag resonerade som så att om ettan i tävlingen skulle ha en hög siffra på fredagen skulle jag köra ren kur i 2 extra dagar bara för att rensa kroppen på gifter men om han haft en tyngre vecka skulle jag fullfölja min plan och öka vätskeintaget dramatiskt under slutet av kuren för att avsluta de sista två dygnen med en vätskedrivning. Att driva vätska kan vara oerhört farligt men jag hade vänner som backade upp mig för att inte tala om min fantastiska sambo Sofie som funnits där för mig dag och natt genom hela den här upplevelsen.
Kortfattat kan man säga att en vätskedrivning framför allt genomförs av elitidrottare som behöver väga in sig i en viss viktklass inför tävling och jag visste nog ärlig talat (och det var nog tur) inte riktigt vad jag gav mig in på. Det var inte bara en gång som jag tänkte tanken att bara avbryta, nöja mig med de resultat jag fått och dra ner till Burger King och äta tills pengarna tog slut.
2 dagar in i kuren (fredag) stack så Sofie ner till Energihuset för den näst sista invägningen och när hon kom hem till sin helt rabiata karl som stod och hoppade upp och ner i hallen i väntan på domen berättade hon att Energihuset bestämt sig för att mörka den sista delen av tävlingen för att öka spänningen och därmed uteblev alltså min efterlängtade information om hur mina konkurrenter låg till. Gissa om jag var förbannad - helt i upplösningstillstånd och många elaka ord yttrades men när jag sansat mig så insåg jag hur löjlig jag var och givetvis var det inte Energihusets fel - jag har bara gott att säga om alla inblandade därifrån.
Jag travade av och an i köket och funderade över hur jag skulle göra nu med min satsning och till slut bestämde jag mig för att åka ner till gymmet på vinst och förlust för att se om jag inte kunde luska ut någon liten information. Till min stora förvåning och oerhörda glädje hade dom satt upp en lista även denna fredag med resultat från invägningarna men dom hade tagit bort all information om total viktminskning samt hur många procent alla gått ner...
...men hav förtröstan...
Eftersom jag gått in i tävlingen med ungefär 537% så hade jag givetvis dokumenterat mina motståndares siffror från tidigare invägningar och eftersom jag dessutom ville veta vad dom hade för förutsättningar hade jag även räknat ut deras startvikt. Jag vet, jag är inte som alla andra...
Av någon anledning hade jag DAGEN INNAN bestämt mig för att radera en massa dubbletter (det stavas så för det har jag sett på "Är du smartare än en femte-klassare") av mina bilder på mobilen och då rök en massa andra bilder också - givetvis alla bilder jag tagit av tidigare tabeller i tävlingen. Paniken kom krypande tills jag insåg att jag inte bara hade ledarens senaste procentuella nedgång i huvudet (som för övrigt inte fungerat som det ska på 2 månader nu....) jag kom även ihåg hans viktnedgång i kg från den näst sista veckan när han ledde över mig med 3%.
Med utgångspunkt i detta startade min hjärna upp matematikminnet i högvarv och efter en djävla massa räknande och frustration trodde jag mig ha hyfsad koll på det totala läget. Anledningen att det var så oerhört viktigt just nu var för att ledaren endast gått ner 0,1kg på den näst sista invägningen och hoppet tändes igen om en tänkbar seger. Enligt mina beräkningar skiljde det nu endast ca: 0,4 % mellan oss och detta innebar naturligtvis att kampen var i full gång igen.
Under de kommande 4 dagarna ökade jag mitt vattenintag gradvis så att jag på måndagen innan slutinvägningen drack 7 liter vatten - detta är alltså FARLIGT, don't try this at home kids, men jag valde att göra det ändå. Dels för att jag har en sinnessjukt rubbad vinnarskalle och dels för att jag knappt har råd att föda min familj för tillfället så vinsten skulle komma väl till pass.
Givetvis tränade jag fortfarande men det var omöjligt att hålla samma intensitet som normalt. Så fort jag ansträngde mig lite för mycket fick jag kramper i strupen och svimningsanfall och yrsel och jag levde verkligen på gränsen för vad jag klarade av såväl fysiskt som psykiskt under hela den sista veckan.
Tisdagen stod jag och skrattade åt mig själv för att jag tyckte att jag var en gigantisk idiot när jag stod vid spisen och knäckte 16 ägg för att separera gulorna från vitan. Jag hade nämligen läst att jag bara fick äta äggvita den sista dagen så jag stekte upp 590 gram äggvita som jag tvingade i mig (samtidigt som jag kämpade mot kräkreflexerna) under hela tisdagen. Förutom äggvitorna var det enda jag fick i mig i övrigt 2 koppar kaffe och en liter vatten.
Ni kan ju gissa vad som händer när man går från 7 liter vatten till en liter vatten från en dag till en annan - kroppen får spunk och fattar ingenting och den fortsätter då alltså att driva vatten eftersom den antar att du ska dricka lika mycket som dagen innan. Jag var nog och pissade en gång i timmen ända fram till kvällen tror jag, trots minimalt intag. Det var ju en himla tur att det verkligen fungerade för när jag vägde in mig på tisdag morgon hade jag GÅTT UPP 1,3kg i överflödig vätska från måndagen och för en stund var jag helt övertygad om att jag sabbat hela tävlingen.
På onsdagen visste jag att jag inte skulle få dricka eller äta nånting på hela dagen men eftersom jag ändå hade för avsikt att både promenera och basta (enligt ett bastuschema på 3*15 minuter med vilopauser mellan) så valde jag att dricka något som inte var vatten, nämligen kaffe. Två små koppar blev det och när jag sen inte blev kissnödig började jag noja igen - hade jag förstört resultatet av drivningen nu eftersom jag druckit vätska? Jag blev dock nödig så småningom och när jag senare (efter en runda på 5,5 km) berättade i bastun för min vän Kristian (som ställde upp och höll koll på mig - sjukvårdare som han är) att jag nog är en av få som känner mig lycklig när jag måste gå och kissa skrattade han rejält kan jag säga.
Där är sagan slut, efter bastningen kom Sofie och hämtade mig och vi åkte ner till energihuset och vägde in oss och på onsdag nästa vecka får vi veta om det gick vägen - håll en tumme för mig kära läsare. Det kan jag behöva!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
tisdag 10 maj 2011
SISTA INVÄGNINGEN
Imorgon är det äntligen dags, den sista invägningen efter en extremt lång 12-veckors period av mycket träning och bra kost och även om jag inte vinner (eller ens lyckas hålla min andra plats för den delen) så vet jag att jag har gjort mitt bästa och jag är nöjd med de resultat jag uppnått.
Som vanligt är det otroligt spännande inför invägningen och man hoppas ju alltid på ett minus på vågen men å andra sidan har jag väl inte så mycket kvar att tappa även om dom förhatliga kärlekshandtagen fortfarande inte är utplånade. Vad fan krävs det egentligen? Hur mycket energi, engagemang, träning och karaktär ska man behöva uppbåda för att få bort det där sista, slappa maghullet?
Kanske är det helt enkelt så att jag saknar den muskelmassa som behövs för den där sista förbränningen och i så fall får jag väl se om mina planer ger resultat nästa år. Vi har ju som sagt för avsikt att bygga under hela hösten och vintern och köra en deff-period igen till våren och "beach 2012" har hela tiden varit mitt mål även om tankarna kring hur man ska ta sig dit har förändrats gradvis under resans gång. Till exempel så hoppas jag ju uppnå mina slutmål på 14 % fett och 42 % muskelmassa till den här tiden nästa år och om jag lyckas med det kommer jag nog att vara riktigt nöjd.
Det jobbigaste med morgondagens invägning är nog ändå att den är på kvällen eftersom jag vet att min vikt kan variera 2-3 kg från morgon till kväll. Man kan ju inte jobba och fungera en hel dag utan mat så frukost, lunch och två mellanmål kommer det nog att bli som vanligt. Om jag orkar tänkte jag försöka hinna med en morgonpromenad men som jag skrev i tidigare inlägg så har min kropp (förhoppningsvis tillfälligt) fått NOG av det här men det går nog att bota med en träningsfri vecka.
För övrigt så kommer vi ju inte att få veta imorgon hur det har gått för alla eftersom energihuset bestämt sig för att dra ut på det en vecka till så det är först nästa onsdag som själva avslutningen sker. Jag tänkte trots detta redovisa mina slutresultat här i bloggen imorgon och eventuellt blir det formbilder också eftersom det är sista tävlingsdagen. De bilder jag lagt ut hittills har varit från dag 1, dag 30 och dag 60 så egentligen borde jag vänta några dagar med att lägga ut bilder för dag 90 men det känns som att det kvittar, blir roligare att lägga upp avslutningsbilder och sedan komplettera med bilder längre fram i sommar/höst när man ser nya förändringar.
Ett enormt tack till alla som stöttat och peppat under den här perioden. Många är det som sagt att jag ska ta det här men jag vägrar att se det som att jag svikit någon, inte ens mig själv, eftersom jag vet att jag gjort mitt bästa även inkluderat några smärre snedsteg... dessa snedsteg har bidragit till att min mentala hälsa är bibehållen och att jag orkat med de tyngsta perioderna istället för att gå in i väggen.
Vi hörs imorgon!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Som vanligt är det otroligt spännande inför invägningen och man hoppas ju alltid på ett minus på vågen men å andra sidan har jag väl inte så mycket kvar att tappa även om dom förhatliga kärlekshandtagen fortfarande inte är utplånade. Vad fan krävs det egentligen? Hur mycket energi, engagemang, träning och karaktär ska man behöva uppbåda för att få bort det där sista, slappa maghullet?
Kanske är det helt enkelt så att jag saknar den muskelmassa som behövs för den där sista förbränningen och i så fall får jag väl se om mina planer ger resultat nästa år. Vi har ju som sagt för avsikt att bygga under hela hösten och vintern och köra en deff-period igen till våren och "beach 2012" har hela tiden varit mitt mål även om tankarna kring hur man ska ta sig dit har förändrats gradvis under resans gång. Till exempel så hoppas jag ju uppnå mina slutmål på 14 % fett och 42 % muskelmassa till den här tiden nästa år och om jag lyckas med det kommer jag nog att vara riktigt nöjd.
Det jobbigaste med morgondagens invägning är nog ändå att den är på kvällen eftersom jag vet att min vikt kan variera 2-3 kg från morgon till kväll. Man kan ju inte jobba och fungera en hel dag utan mat så frukost, lunch och två mellanmål kommer det nog att bli som vanligt. Om jag orkar tänkte jag försöka hinna med en morgonpromenad men som jag skrev i tidigare inlägg så har min kropp (förhoppningsvis tillfälligt) fått NOG av det här men det går nog att bota med en träningsfri vecka.
För övrigt så kommer vi ju inte att få veta imorgon hur det har gått för alla eftersom energihuset bestämt sig för att dra ut på det en vecka till så det är först nästa onsdag som själva avslutningen sker. Jag tänkte trots detta redovisa mina slutresultat här i bloggen imorgon och eventuellt blir det formbilder också eftersom det är sista tävlingsdagen. De bilder jag lagt ut hittills har varit från dag 1, dag 30 och dag 60 så egentligen borde jag vänta några dagar med att lägga ut bilder för dag 90 men det känns som att det kvittar, blir roligare att lägga upp avslutningsbilder och sedan komplettera med bilder längre fram i sommar/höst när man ser nya förändringar.
Ett enormt tack till alla som stöttat och peppat under den här perioden. Många är det som sagt att jag ska ta det här men jag vägrar att se det som att jag svikit någon, inte ens mig själv, eftersom jag vet att jag gjort mitt bästa även inkluderat några smärre snedsteg... dessa snedsteg har bidragit till att min mentala hälsa är bibehållen och att jag orkat med de tyngsta perioderna istället för att gå in i väggen.
Vi hörs imorgon!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
måndag 9 maj 2011
Att lyssna på kroppen...
Ibland känner man att kroppen inte klarar mer och då spelar det fan ingen roll hur gärna man vill träna eller hur väl man planerat sin vecka, sin dag eller till och med sina timmar. Att lyssna på min kropp är kanske den värdefullaste läxa jag lärt mig de senaste 12 veckorna men det har också varit en dyrköpt erfarenhet.
Sedan resans början den 16:e februari känns det som att "olyckorna" avlöst varandra och mycket är givetvis självförvållat tack vare överträning och ensidig kost. Det började med att jag fick problem med vänster axel men om jag tänker efter så hände det faktiskt redan i januari men eftersom det har påverkat träningen (och inte så lite heller) under många veckor så tar jag med det ändå. För att tydliggöra så har axelproblemet inneburit att jag under i princip hela tävlingens gång inte kunnat köra fullt ut vad gäller axlar, rygg och bröst.
Ett par veckor in i tävlingen fick jag en känning i höger armbåge vilket ledde till att jag fick svåra smärtor varje gång jag belastade tungt i biceps, som tur är har detta problem i princip helt försvunnit.
Tre veckor in i tävlingen sade mitt immunförsvar tack och god natt och jag var riktigt dålig i nästan två veckor med följd att jag inte ens orkade med stillsamma promenader. Som tur var hade vi mini-semester i Strängnäs under halva den här tiden så jag antar att timingen var okej ur träningssynpunkt även om det är lagom roligt att vara sjuk under semestern.
Köpte ungefär i samma veva nya skor eftersom mina tår bokstavligt talat var på väg ut genom sidorna på de skor jag hade och givetvis kom skavsåren som ett brev på posten. Skavsår har man ju genomlidit förut så det var bara att införskaffa Compeed (löjligt djävla dyrt för övrigt) och laga fötterna så gott det gick innan man drog på sig dojorna och tog sig ut i friska luften.
Efter varje lång promenad, och de flesta av mina promenader är ju långa, får jag en molande värk i vänster knä efter en fotbollsskada för många år sedan - eventuellt har jag en lös benbit i knäet men det är aldrig röntgat - och denna värk är så ihärdig att jag knappt tar mig upp för trappan här hemma...
...givetvis bor vi på fjärde våningen.
Ja men det var väl kanske allt då!
Många gånger har jag förundrats över att jag trots detta lyckas uppnå de resultat jag fått och jag antar att man bara kan konstatera att kosten spelat en helt avgörande roll för min framgång och där har jag varit relativt strikt även om jag unnat mig några fuskardagar men jag vet inte hur jag skulle pallat mentalt annars i tre månader.
Nu har min kropp i alla fall sagt att det får vara nog på allvar och jag har lärt mig att lydigt lyssna. Nästa vecka tänkte jag och min vackra sambo påbörja ett annorlunda träningsupplägg med fokus på kondition inför sommarens kvartsmara i början av augusti. Jag har bestämt mig, precis som hon, för att ha en vilovecka fram tills dess med fortsatt vettig kost men minimalt med träning. (Sofie har för övrigt upplevt liknande skador och utmattningar i ett gäng kroppsdelar och i dagsläget är hon näst intill soffbunden p.g.a en extremt irriterande lårmuskel som inte vill ge med sig). Förhoppningsvis kan det leda till en nystart såväl mentalt som fysiskt och alla som tränat en längre period bör ha förstått hur viktigt det är med förändringar för att få bra resultat. Kroppen är nämligen djävligt duktig på att anpassa sig så det gäller att man aldrig låter den bli bekväm med samma gamla invanda övningar och kost.
Som en känd bodybuilder en gång sa:
"If you always do what you've always done, you're going to get what you always got"
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Sedan resans början den 16:e februari känns det som att "olyckorna" avlöst varandra och mycket är givetvis självförvållat tack vare överträning och ensidig kost. Det började med att jag fick problem med vänster axel men om jag tänker efter så hände det faktiskt redan i januari men eftersom det har påverkat träningen (och inte så lite heller) under många veckor så tar jag med det ändå. För att tydliggöra så har axelproblemet inneburit att jag under i princip hela tävlingens gång inte kunnat köra fullt ut vad gäller axlar, rygg och bröst.
Ett par veckor in i tävlingen fick jag en känning i höger armbåge vilket ledde till att jag fick svåra smärtor varje gång jag belastade tungt i biceps, som tur är har detta problem i princip helt försvunnit.
Tre veckor in i tävlingen sade mitt immunförsvar tack och god natt och jag var riktigt dålig i nästan två veckor med följd att jag inte ens orkade med stillsamma promenader. Som tur var hade vi mini-semester i Strängnäs under halva den här tiden så jag antar att timingen var okej ur träningssynpunkt även om det är lagom roligt att vara sjuk under semestern.
Köpte ungefär i samma veva nya skor eftersom mina tår bokstavligt talat var på väg ut genom sidorna på de skor jag hade och givetvis kom skavsåren som ett brev på posten. Skavsår har man ju genomlidit förut så det var bara att införskaffa Compeed (löjligt djävla dyrt för övrigt) och laga fötterna så gott det gick innan man drog på sig dojorna och tog sig ut i friska luften.
Efter varje lång promenad, och de flesta av mina promenader är ju långa, får jag en molande värk i vänster knä efter en fotbollsskada för många år sedan - eventuellt har jag en lös benbit i knäet men det är aldrig röntgat - och denna värk är så ihärdig att jag knappt tar mig upp för trappan här hemma...
...givetvis bor vi på fjärde våningen.
Ja men det var väl kanske allt då!
Många gånger har jag förundrats över att jag trots detta lyckas uppnå de resultat jag fått och jag antar att man bara kan konstatera att kosten spelat en helt avgörande roll för min framgång och där har jag varit relativt strikt även om jag unnat mig några fuskardagar men jag vet inte hur jag skulle pallat mentalt annars i tre månader.
Nu har min kropp i alla fall sagt att det får vara nog på allvar och jag har lärt mig att lydigt lyssna. Nästa vecka tänkte jag och min vackra sambo påbörja ett annorlunda träningsupplägg med fokus på kondition inför sommarens kvartsmara i början av augusti. Jag har bestämt mig, precis som hon, för att ha en vilovecka fram tills dess med fortsatt vettig kost men minimalt med träning. (Sofie har för övrigt upplevt liknande skador och utmattningar i ett gäng kroppsdelar och i dagsläget är hon näst intill soffbunden p.g.a en extremt irriterande lårmuskel som inte vill ge med sig). Förhoppningsvis kan det leda till en nystart såväl mentalt som fysiskt och alla som tränat en längre period bör ha förstått hur viktigt det är med förändringar för att få bra resultat. Kroppen är nämligen djävligt duktig på att anpassa sig så det gäller att man aldrig låter den bli bekväm med samma gamla invanda övningar och kost.
Som en känd bodybuilder en gång sa:
"If you always do what you've always done, you're going to get what you always got"
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
torsdag 5 maj 2011
Energi köpes!
Nu börjar min kropp tröttna. Träningen är i princip nere på noll och matfusket har fått sig en rejäl boost eftersom jag nu lagt ner alla planer på att vinna tävlingen - "Grillat är godast på Burger King". Givetvis är det fortfarande äta med måtta som gäller men eftersom jag nu nått en bra vikt kommer jag att börja jobba för att endast bibehålla fettmängden och lägga på mig några kilo muskler.
Jag vet att jag har sagt förut att det bara var vinst som gällde men ledarens försprång är nu allt för stort och jag satsar på att må bra istället med fortsatt träning (om energin bara vill komma tillbaka) och en ätardag i veckan på helgerna.
I augusti är det tänkt att jag och gumman ska springa kvartsmaran under Höga Kusten Maraton och det känns verkligen som en kul utmaning (tack Stefan och Monika) även om det bara är en dryg mil. Det sägs vara ett av Sveriges drygaste lopp på grund av den extremt kuperade terrängen men om vi måste gå halva vägen så får vi väl göra det då.
Har spenderat en del tid till att läsa på om protein och som vanligt dyker det snarast upp mer frågor än svar när man börjar forska i människokroppen.
- Är det möjligt att 80-90% av befolkningen får i sig för lite proteiner i sin vanliga kost?
- Hur påverkas kroppen av en proteinrik/proteinfattig diet?
- Stämmer det att kroppen endast kan tillgodogöra sig ca: 30g protein per måltid.
- Varför syns inga signifikanta resultat gällande insulinbalansen när man äter 3 resp. 6 måltider/dag?
- Vilka är skillnaderna mellan Vassle och Kasein?
Alla dessa frågor ska jag försöka reda ut i mitt nästa inlägg som kommer antingen ikväll eller imorgon. För övrigt händer det inte så mycket nytt just nu. Vikariatet är på upphällningen och jag söker nytt jobb med ljus och lykta, alla förslag emottages tacksamt, vill helst börja tidigt i juni månad. Imorgon ska jag och Sofie titta på ett hus och det ger blandade känslor eftersom vi redan innan vi sett huset är rätt övertygade om att vi verkligen vill ha det samtidigt som den ekonomiska situationen är helt ohållbar då ingen av oss har fast anställning.
Hoppas ni alla får en bra helg nu när värmen eventuellt äntligen är på väg. Själv ska jag fira med lite god mat imorgon och kanske blir det en flaska vin också - viva la sommar!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Jag vet att jag har sagt förut att det bara var vinst som gällde men ledarens försprång är nu allt för stort och jag satsar på att må bra istället med fortsatt träning (om energin bara vill komma tillbaka) och en ätardag i veckan på helgerna.
I augusti är det tänkt att jag och gumman ska springa kvartsmaran under Höga Kusten Maraton och det känns verkligen som en kul utmaning (tack Stefan och Monika) även om det bara är en dryg mil. Det sägs vara ett av Sveriges drygaste lopp på grund av den extremt kuperade terrängen men om vi måste gå halva vägen så får vi väl göra det då.
Har spenderat en del tid till att läsa på om protein och som vanligt dyker det snarast upp mer frågor än svar när man börjar forska i människokroppen.
- Är det möjligt att 80-90% av befolkningen får i sig för lite proteiner i sin vanliga kost?
- Hur påverkas kroppen av en proteinrik/proteinfattig diet?
- Stämmer det att kroppen endast kan tillgodogöra sig ca: 30g protein per måltid.
- Varför syns inga signifikanta resultat gällande insulinbalansen när man äter 3 resp. 6 måltider/dag?
- Vilka är skillnaderna mellan Vassle och Kasein?
Alla dessa frågor ska jag försöka reda ut i mitt nästa inlägg som kommer antingen ikväll eller imorgon. För övrigt händer det inte så mycket nytt just nu. Vikariatet är på upphällningen och jag söker nytt jobb med ljus och lykta, alla förslag emottages tacksamt, vill helst börja tidigt i juni månad. Imorgon ska jag och Sofie titta på ett hus och det ger blandade känslor eftersom vi redan innan vi sett huset är rätt övertygade om att vi verkligen vill ha det samtidigt som den ekonomiska situationen är helt ohållbar då ingen av oss har fast anställning.
Hoppas ni alla får en bra helg nu när värmen eventuellt äntligen är på väg. Själv ska jag fira med lite god mat imorgon och kanske blir det en flaska vin också - viva la sommar!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
tisdag 3 maj 2011
Ett nytt liv...
Undrar hur många gånger jag har tänkt att jag ska börja ett nytt liv? Inte i bemärkelsen att jag tänkt avsluta det pågående utan jag talar givetvis om dom vanor (läs ovanor) som det är så otroligt lätt att lägga sig till med men så ofattbart svårt att göra sig av med.
Jag har haft ett bra liv med massor av fantastiska människor runt mig, både vänner och familj, och jag har verkligen sett till att ta chansen när den knackat på min dörr vilket lett till en del oförglömliga upplevelser, främst i form av resor men jag har på något vis misslyckats med att ta vara på min vardag under långa perioder.
Jag har tränat och dietat många gånger och med en enorm kapacitet att motstå frestelser har det gett bra resultat men precis som så många andra har jag återfallit i gamla vanor gång på gång och det är lätt att ställa sig frågan "varför blir det så här?". Vad är det som gör att så många människor i västvärlden har en osund relation till just mat. Kanske kan det bero på att det är ett accepterat beroende jämfört med exempelvis alkohol. En person som dricker för ofta och för mycket får automatiskt stämpeln alkoholist men så är det ju inte med en person som äter för mycket, i alla fall har det inte varit så historiskt sett men det kanske håller på att förändras nu.
Det finns en massmedial bevakning som aldrig varit så omfattande som den är just nu och om jag inte minns helt fel så hörde jag något i stil med att det går 37 olika matlagningsprogram på TV just nu om man har tillgång till det standardiserade kabel-TV-utbudet. Samtidigt pratas det som aldrig förr om träning och kost och hur mycket fetma kostar samhället och hur utbrett problemet är. Det frossas i andra människors olycka samtidigt som Biggest Loser är ett av de mest populära tv-programmen i USA:s historia.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om allt det här. Hur många människor är det som egentligen hjälps av detta? Vilka åtgärder borde politiker ta till för att förändra problemet? Är det någon som på allvar tror att det räcker med TV-debatter. Givetvis måste vi ut i skolorna och informera barn om följderna redan i tidig ålder men ärligt talat, om föräldrarna ger barnen chips och godis när dom kommer hem varje dag så ska ni fan inte tro att barnen kommer att säga:'
- Nej tack, det var en farbror på skolan idag som sa att godis är dåligt.
Alla barn ser upp till sina föräldrar och av precis den anledningen krävs det ett omfattande arbete för att höja medvetenheten i alla åldrar. Kanhända måste vi ta till en skrämseltaktik men jag vet i ärlighetens namn inte om det fungerar heller. Jag kommer nämligen ihåg en fullständigt vidrig reklam som dom körde på TV i Australien när jag pluggade där -99. Hela reklamen bestod av att man hade tagit fram ett luftrör från en död rökare som man "tömde" som en tarm genom att knåda ut den fettfyllda, grå askmassan som röret var fullt av. Jag var nära att kräkas både en och två gånger men när programmet var slut tände jag en cigg på vägen ut...
Jag vet i alla fall vad jag vill idag och min kost och min träning är något som jag hoppas ska få prägla mitt liv i all framtid. Jag har inte känt mig så här fylld av energi på många år även om jag fortfarande röker men var sak har sin tid. Jag höll upp från rökningen i 6 år så nog vore det väl själva fan om jag inte skulle fixa det igen men för gott den här gången.
Vad gäller tävlingen så säger jag härmed Grattis till vinnaren, det är omöjligt att gå ner 5,6 kg på 2 veckor om man inte käkar flytande diet och jag vägrar utsätta min kropp för det. Hoppas jag gav dig en hård kamp och hoppas du kan hålla i det här efter sopporna tagit slut.
Over and out!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Jag har haft ett bra liv med massor av fantastiska människor runt mig, både vänner och familj, och jag har verkligen sett till att ta chansen när den knackat på min dörr vilket lett till en del oförglömliga upplevelser, främst i form av resor men jag har på något vis misslyckats med att ta vara på min vardag under långa perioder.
Jag har tränat och dietat många gånger och med en enorm kapacitet att motstå frestelser har det gett bra resultat men precis som så många andra har jag återfallit i gamla vanor gång på gång och det är lätt att ställa sig frågan "varför blir det så här?". Vad är det som gör att så många människor i västvärlden har en osund relation till just mat. Kanske kan det bero på att det är ett accepterat beroende jämfört med exempelvis alkohol. En person som dricker för ofta och för mycket får automatiskt stämpeln alkoholist men så är det ju inte med en person som äter för mycket, i alla fall har det inte varit så historiskt sett men det kanske håller på att förändras nu.
Det finns en massmedial bevakning som aldrig varit så omfattande som den är just nu och om jag inte minns helt fel så hörde jag något i stil med att det går 37 olika matlagningsprogram på TV just nu om man har tillgång till det standardiserade kabel-TV-utbudet. Samtidigt pratas det som aldrig förr om träning och kost och hur mycket fetma kostar samhället och hur utbrett problemet är. Det frossas i andra människors olycka samtidigt som Biggest Loser är ett av de mest populära tv-programmen i USA:s historia.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om allt det här. Hur många människor är det som egentligen hjälps av detta? Vilka åtgärder borde politiker ta till för att förändra problemet? Är det någon som på allvar tror att det räcker med TV-debatter. Givetvis måste vi ut i skolorna och informera barn om följderna redan i tidig ålder men ärligt talat, om föräldrarna ger barnen chips och godis när dom kommer hem varje dag så ska ni fan inte tro att barnen kommer att säga:'
- Nej tack, det var en farbror på skolan idag som sa att godis är dåligt.
Alla barn ser upp till sina föräldrar och av precis den anledningen krävs det ett omfattande arbete för att höja medvetenheten i alla åldrar. Kanhända måste vi ta till en skrämseltaktik men jag vet i ärlighetens namn inte om det fungerar heller. Jag kommer nämligen ihåg en fullständigt vidrig reklam som dom körde på TV i Australien när jag pluggade där -99. Hela reklamen bestod av att man hade tagit fram ett luftrör från en död rökare som man "tömde" som en tarm genom att knåda ut den fettfyllda, grå askmassan som röret var fullt av. Jag var nära att kräkas både en och två gånger men när programmet var slut tände jag en cigg på vägen ut...
Jag vet i alla fall vad jag vill idag och min kost och min träning är något som jag hoppas ska få prägla mitt liv i all framtid. Jag har inte känt mig så här fylld av energi på många år även om jag fortfarande röker men var sak har sin tid. Jag höll upp från rökningen i 6 år så nog vore det väl själva fan om jag inte skulle fixa det igen men för gott den här gången.
Vad gäller tävlingen så säger jag härmed Grattis till vinnaren, det är omöjligt att gå ner 5,6 kg på 2 veckor om man inte käkar flytande diet och jag vägrar utsätta min kropp för det. Hoppas jag gav dig en hård kamp och hoppas du kan hålla i det här efter sopporna tagit slut.
Over and out!
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
söndag 1 maj 2011
Jag hatar att må som jag förtjänar...
Okej, vi kör väl ett inlägg till om sprit då eftersom det var många som tyckte att det var intressant och värt att kommentera. Nyaste numret av BODY Magazine damp ner i brevlådan djävligt lägligt (eller olägligt beroende på hur man ser på saken) några dagar innan valborg med en stor artikel om alkoholens påverkan i relation till kost och träning.
Efter att ha läst några gånger och konstaterat att man kan dricka ren sprit med sämre förbränning (av fett eftersom kroppen fokuserar på att bränna alkoholen i första hand) som enda bieffekt så bestämde jag mig, utan att ta ett slutgiltigt beslut, för att jag skulle kunna dricka en whisky eller två under kvällen utan att sabba de sista 10 dagarna av tävlingen.
Tragiskt nog valde min hjärna att bara registrera dom delar av artiklarna som passande nog stämde in med min önskan att dricka whisky och ignorerade högaktningsfullt följande rader:
"Den termogena effekten från alkohol är stor och det riktiga kalorivärdet ligger inte på 7,1 kcal per gram, utan snarare kring 5,6 kcal. Men det är däremot enkelt att överkonsumera kalorier genom att dricka. Kalori för kalori ger alkohol en dålig mättnadseffekt. Dessutom kan berusning bidra till överätande genom minskad impulskontroll."
No shit Sherlock!!!
Eftersom min konsumtion för kvällen otippat nog inte stannade vid "en eller två" utan snarare en kvarting flög min impulskontroll långt, långt bort och efter middagen kompletterade jag mina 3 dl Famous Grouse med 2 extra fläskkotletter inklusive absurd mängd Guacamole som tillbehör. Väl hemma tyckte min okontrollerade impulshjärna att lite godis och nötter framför TV:n skulle sitta fint och jag tryckte i mig för glatta livet. Jag hade faktiskt en riktigt intressant fight med en geléorm som förmodligen sett sina bästa dagar för att bra tag sedan och enligt hur jag minns det så var den djäveln nog minst 40 cm lång.
För att göra en lång historia någorlunda kort så överåt jag som en liten gris och som om inte det vore nog har jag varit bakis hela dagen idag - ingen träning med andra ord...
Ångesten ligger som en mörk dimma i mitt bakhuvud.
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Efter att ha läst några gånger och konstaterat att man kan dricka ren sprit med sämre förbränning (av fett eftersom kroppen fokuserar på att bränna alkoholen i första hand) som enda bieffekt så bestämde jag mig, utan att ta ett slutgiltigt beslut, för att jag skulle kunna dricka en whisky eller två under kvällen utan att sabba de sista 10 dagarna av tävlingen.
Tragiskt nog valde min hjärna att bara registrera dom delar av artiklarna som passande nog stämde in med min önskan att dricka whisky och ignorerade högaktningsfullt följande rader:
"Den termogena effekten från alkohol är stor och det riktiga kalorivärdet ligger inte på 7,1 kcal per gram, utan snarare kring 5,6 kcal. Men det är däremot enkelt att överkonsumera kalorier genom att dricka. Kalori för kalori ger alkohol en dålig mättnadseffekt. Dessutom kan berusning bidra till överätande genom minskad impulskontroll."
No shit Sherlock!!!
Eftersom min konsumtion för kvällen otippat nog inte stannade vid "en eller två" utan snarare en kvarting flög min impulskontroll långt, långt bort och efter middagen kompletterade jag mina 3 dl Famous Grouse med 2 extra fläskkotletter inklusive absurd mängd Guacamole som tillbehör. Väl hemma tyckte min okontrollerade impulshjärna att lite godis och nötter framför TV:n skulle sitta fint och jag tryckte i mig för glatta livet. Jag hade faktiskt en riktigt intressant fight med en geléorm som förmodligen sett sina bästa dagar för att bra tag sedan och enligt hur jag minns det så var den djäveln nog minst 40 cm lång.
För att göra en lång historia någorlunda kort så överåt jag som en liten gris och som om inte det vore nog har jag varit bakis hela dagen idag - ingen träning med andra ord...
Ångesten ligger som en mörk dimma i mitt bakhuvud.
E
Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)