måndag 26 september 2011

Öppet brev till Fredrik Backman - undrar om han hittar hit?

Jag är riktigt sugen på att börja blogga igen men har liksom inte riktigt hittat den rätta motivationen för att komma tillbaka. Ett tappert försök i mitten av augusti slutade lika snabbt som det började, jag hann med två inlägg två dagar i rad och sedan ingenting på över en månad...   tills igår med andra ord, antar att vi får se imorgon om jag lyckas bryta 2-dagars-förbannelsen åtminstone.

Det finns en bloggare som inspirerar mig mycket och inte bara mig utan uppenbarligen en stor del av sveriges befolkning. En humoristisk man ungefär i min ålder tror jag som skriver för Café Sport vilket är höjden av ironi för den enda sport som behandlas - med undantag för något enstaka inlägg om fotboll nån gång per halvår - är den ständiga kampen mellan man och hustru (och ibland mellan man och bilbarnstol).

Jag talar givetvis om geniet Fredrik Backman och han har så till den milda grad inspirerat mig att jag absolut på fullaste allvar funderar på att döpa om min blogg till "Bedrik Frackman, Efac Trops" och skriva alla (nästan) mina inlägg antingen som en hyllning eller sågning eller kanske bara analys av Herr Backmans inlägg.

Vad skulle då kunna få en annars, relativt normalbegåvad person att göra nåt sånt? Kanske för att jag skulle vilja vara Fredrik Backman, kanske för att jag beundrar hans sätt att skriva, kanske för att jag också skulle vilja få betalt för att glassa runt i livet och lattja ner några rader på måfå då och då om en djävla bilbarnstol eller en Chronograf...

Fan - just exakt nu önskar jag att jag kunde få Fredrik att gå in och läsa det här för let's face it, det är ju uppmärksamhet jag vill ha. Jag vill att Fredrik ska se bloggen och känna att han inte kan bara sticka utan att lämna en kommentar och så är början på en livslång vänskap ett faktum med massor av humor som på intet sätt är distanserad från den verklighet vi lever i och alla nära vänner (som alla vet vilka de är oavsett om man kallar dom A eller N eller vad fan som helst) och släktingar biter sig i läppen och gråter blod över att bli konstant uthängda i webbens kvasi-medvetande.

Hur i helvete vågar du Fredrik? Menar du på allvar att din fru och dina vänner köper att bli uthängda på det sättet bara för att dom inbillar sig att inga "viktiga" människor med "riktiga" jobb läser din blogg?
I vilket fall som helst så är det med ödmjukhet och respekt som jag skriver detta inlägg för du är utan tvekan en av Sveriges absolut bästa bloggare och jag önskar dig all lycka i framtiden, med eller utan bilbarnstolar...

/ E

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar