Vem fan bryr sig?

Imorgon är det invägning...

Imorgon är det invägning...

Imorgon är det invägning och i Libyen mördar en galen diktator sin egen befolkning.
Jag anser att jag kämpar varje dag med kost och motion och överansträngda lemmar och i Libyen offrar befolkningen sina liv och kämpar för att få uttrycka sina åsikter utan att behöva vara rädda för att avrättas.
Västvärlden tittar på och tror och hoppas men än så länge agerar man inte...

Imorgon är det invägning och i Bahrain har demonstranterna beskjutits med såväl tårgas som kulor för att de samlas på torget och uttrycker sitt missnöje. Bahrains kung har tagit hjälp från grannar med kravallpoliser och militära styrkor för att kväsa upprorsmakarna. Kungen har infört utegångsförbud efter klockan 16 och dessutom förbjudit människor att samlas vilket innebär att demonstrationer nu alltså är olagligt i Bahrain.

När jag åkte till jobbet i morse lyssnade jag på morgonpasset i P3 och med ett leende på läpparna njöt jag när en av programledarna kallade en artist (manlig) för lilla My på ett inte allför vänligt sätt. Jag mådde allmänt bra och var på gott humör...    tills nyheterna tog vid. Jag satt och lyssnade och kände hur all glädje rann av mig och förbyttes till sorg, missmod och vrede över att det de modiga människor som kämpar för sina liv och sina rättigheter inte får mer hjälp av oss.

Plötsligt insåg jag hur djävla förbannad jag var över att media i västvärlden, med all sin oerhörda makt, slösar viktig programtid på nåt så djävla löjligt som underhållning när det finns så många människor som just nu kämpar för sina liv.

Jag menar inte för en sekund att underhållning inte skulle vara viktigt, det är det ju. Vi behöver avbrott i tristessen och ibland även verklighetsflykt men inte just nu. Nu behöver vi lyssna på det som är viktigast nämligen våra medmänniskor. Jag fick lust att plocka upp mobilen och ringa in till programmet och säga:

- Vad fan håller ni på med? Ni som har så mycket makt måste ta ert ansvar och slänga allt annat skit åt sidan nu...   idag...    och prata om den kamp som pågår. VI måste ta ett gemensamt ansvar och välja bort allt djävla dravel som vi låter fylla våra hjärnor med. Bort med Arga snickaren och Biggest loser och Gordon Ramsey och allt sån skit i bara en enda dag åtminstone. Snälla! Vi måste göra något nu.

Men givetvis ringde jag inte eftersom jag vet att jag dels aldrig skulle fått varit med i programmet och dels skulle min upprörda röst inte ha påverkat särskilt många. (Dessutom är det ofattbart dålig täckning mellan Ö-vik och Sollefteå).

Min dag gick från att vara bra till att vara klädd i mörka moln som i och för sig skingrades rätt snart när jag väl kom till jobbet och tog tag i mina arbetsuppgifter men ändå, det fanns där någonstans i mitt medvetande.

När jag kom hem till min underbara familj kände jag en oerhörd tacksamhet och det är helt omöjligt att inte må bra i en så kärleksfull omgivning som jag är lycklig nog att få ha i mitt hem men jag känner mig också tacksam för att jag trots detta inte glömde bort den sorg jag burit inom mig idag. Tack vare att vi bor i ett fantastiskt land har jag möjligheten att uttrycka mina känslor öppet här utan att riskera mer än några elaka kommentarer eller gliringar och det tar jag gärna.

Jag hoppas bara att alla ni som tycker att jag överdriver har rätt. Jag hoppas att jag slipper säga till er som tänker att vi sköter vårt och dom får sköta sitt:

I told you so! Vi skulle ha gjort nåt när vi hade chansen..   nu är det för sent.

Imorgon är det invägning...

....vem fan bryr sig?

Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition