BILDER - INVÄGNING - SLUTSPURT

Ja som ni ser var det inte alldeles enkelt att komma på en vettig rubrik för dagens inlägg och det känns verkligen som att det blir en hel del att skriva. Många av er har säkert koll på att detta var den sista veckan i Energihusets Biggest Loser-tävling och slutinvägningen var alltså igår kväll. Jag var helt knäckt och skakig men lyckades i alla fall ta mig upp på vågen även om jag villigt ska erkänna att jag fick kämpa som fan med att hålla armarna rakt ut i 90 grader för att vågdjäveln ska kunna mäta fett% och muskel% - inte så konstigt kanske med tanke på att vågen av någon anledning hade omöjligt svårt att bestämma sig för om jag vägde 82,0 eller 82,1 kg.

Till slut stannade ändå siffran på 82,1 så vi får väl hoppas att jag inte förlorar med så liten marginal för då måste jag nog åka ner och köpa av dom vågen bara för att få slå sönder den...   kanske kan låna dynamitgubbar av grabbarna i Mythbusters?

Jag hade hoppats att jag skulle väga in på 82,7 för det skulle innebära att jag gått ner exakt 20 kg men blev givetvis positivt överraskad av att se 82,1 som innebär att jag gått ner 20,6 kg på 12 veckor. Rekommenderar dock ingen att göra det jag gjorde i slutspurten och när ni läst om det här nedanför förstår ni säkert varför.

Mina siffror på slutinvägningen såg ut så här:

Vikt                82,1            (-20,6)
Fett%           23,1            (-8,8)
BMI               25,6            (-6,5)
Muskel%     36,9            (+4,4)

Totalt har jag minskat min kroppsvikt med 20,1% och hoppas givetvis att det ska räcka för att ta hem förstaplatsen i tävlingen. Dessutom har jag mätt magens omfång där den är som störst och där har jag tappat 17cm från 116cm till 99cm.

Därmed är också resan mot de nya målen påbörjad och förhoppningen är att jag en vacker dag ska få ner min fettmängd till 14% och öka min muskelmassa till 42% och det känns ju onekligen som att jag fått en bra start. Längtar redan till byggningen i augusti men nu är det konditionsträning inför sommarens kvartsmara som gäller ett tag framöver.

Här kommer då de slutgiltiga FÖRE/EFTER-bilderna från tävlingstiden men med lite tur är det inte dom sista före/efter-bilderna jag publicerar eftersom bloggen ska få leva kvar och det blir kontinuerliga rapporter om med och motgångar tills jag når mina nya mål.

Finn 20,6 fel....

Jaha, då har vi avverkat 2 av 3 delar enligt rubriken men det här blir nog den tuffaste av dem alla - slutspurten!

Jag har hållit relativt bra koll på mina medtävlare, särskilt under den sista halvan av tävlingen då jag spenderade mesta delen i topp 3 och till slut insåg jag att det faktiskt fanns en chans att jag skulle ta hem segern. Jag insåg dock också att det skulle krävas något alldeles speciellt från min sida och när ledaren i tävlingen ganska konstant höll höga siffror även mot slutet av tävlingen sjönk mitt mod något men jag började leta efter mirakelkurer på nätet och låg i valet och kvalet om huruvida jag skulle ge mig i kast med att försöka över huvud taget. När det var19 dagar kvar vägde jag in mig på 90,5 kg och ledaren låg före mig med 1-2%.

I det ögonblicket bestämde jag mig för att satsa allt (som man gör....) och jag körde på precis som vanligt men ökade cardion för att få en boost i viktnedgången. Jag tog också beslutet att inte väga in mig under slutspurten eftersom jag inte ville ge mina motståndare extra information.

Vid nästa invägning hade mirakelmannen i toppen lyckats med bedriften att gå ner 3,4 kg (trots en mycket bra vecka innan också där han gick ner 2,2 kg) och helt plötsligt låg jag hela 3% efter och ett mörker lade sig över hela min värld. Hur i helvete skulle jag ens ha en teoretisk chans att vinna nu?

Jag sänkte mitt dagliga intag från 1800 kcal till 1300 kcal och fokuserade ännu hårdare på att få i mig rätt sorts fett och rätt sorts kolhydrater. För övrigt sänkte jag kolhydratintaget från ca 60g/dag till ca 20g/dag för att påbörja en tömning av glykogendepåerna.

När 8 dagar av tävlingen återstod (onsdag) påbörjade jag en ren Cambridge-kur. Det är en soppdiet som endast ger den näring man absolut behöver för att överleva och det är oerhört jobbigt att äta ren kur under normala omständigheter men när man tränar hårt är det nära på outhärdligt. Jag resonerade som så att om ettan i tävlingen skulle ha en hög siffra på fredagen skulle jag köra ren kur i 2 extra dagar bara för att rensa kroppen på gifter men om han haft en tyngre vecka skulle jag fullfölja min plan och öka vätskeintaget dramatiskt under slutet av kuren för att avsluta de sista två dygnen med en vätskedrivning. Att driva vätska kan vara oerhört farligt men jag hade vänner som backade upp mig för att inte tala om min fantastiska sambo Sofie som funnits där för mig dag och natt genom hela den här upplevelsen.

Kortfattat kan man säga att en vätskedrivning framför allt genomförs av elitidrottare som behöver väga in sig i en viss viktklass inför tävling och jag visste nog ärlig talat (och det var nog tur) inte riktigt vad jag gav mig in på. Det var inte bara en gång som jag tänkte tanken att bara avbryta, nöja mig med de resultat jag fått och dra ner till Burger King och äta tills pengarna tog slut.

2 dagar in i kuren (fredag) stack så Sofie ner till Energihuset för den näst sista invägningen och när hon kom hem till sin helt rabiata karl som stod och hoppade upp och ner i hallen i väntan på domen berättade hon att Energihuset bestämt sig för att mörka den sista delen av tävlingen för att öka spänningen och därmed uteblev alltså min efterlängtade information om hur mina konkurrenter låg till. Gissa om jag var förbannad - helt i upplösningstillstånd och många elaka ord yttrades men när jag sansat mig så insåg jag hur löjlig jag var och givetvis var det inte Energihusets fel - jag har bara gott att säga om alla inblandade därifrån.

Jag travade av och an i köket och funderade över hur jag skulle göra nu med min satsning och till slut bestämde jag mig för att åka ner till gymmet på vinst och förlust för att se om jag inte kunde luska ut någon liten information. Till min stora förvåning och oerhörda glädje hade dom satt upp en lista även denna fredag med resultat från invägningarna men dom hade tagit bort all information om total viktminskning samt hur många procent alla gått ner...

...men hav förtröstan...

Eftersom jag gått in i tävlingen med ungefär 537% så hade jag givetvis dokumenterat mina motståndares siffror från tidigare invägningar och eftersom jag dessutom ville veta vad dom hade för förutsättningar hade jag även räknat ut deras startvikt. Jag vet, jag är inte som alla andra...

Av någon anledning hade jag DAGEN INNAN bestämt mig för att radera en massa dubbletter (det stavas så för det har jag sett på "Är du smartare än en femte-klassare") av mina bilder på mobilen och då rök en massa andra bilder också - givetvis alla bilder jag tagit av tidigare tabeller i tävlingen. Paniken kom krypande tills jag insåg att jag inte bara hade ledarens senaste procentuella nedgång i huvudet (som för övrigt inte fungerat som det ska på 2 månader nu....) jag kom även ihåg hans viktnedgång i kg från den näst sista veckan när han ledde över mig med 3%.

Med utgångspunkt i detta startade min hjärna upp matematikminnet i högvarv och efter en djävla massa räknande och frustration trodde jag mig ha hyfsad koll på det totala läget. Anledningen att det var så oerhört viktigt just nu var för att ledaren endast gått ner 0,1kg på den näst sista invägningen och hoppet tändes igen om en tänkbar seger. Enligt mina beräkningar skiljde det nu endast ca: 0,4 % mellan oss och detta innebar naturligtvis att kampen var i full gång igen.

Under de kommande 4 dagarna ökade jag mitt vattenintag gradvis så att jag på måndagen innan slutinvägningen drack 7 liter vatten - detta är alltså FARLIGT, don't try this at home kids, men jag valde att göra det ändå. Dels för att jag har en sinnessjukt rubbad vinnarskalle och dels för att jag knappt har råd att föda min familj för tillfället så vinsten skulle komma väl till pass.

Givetvis tränade jag fortfarande men det var omöjligt att hålla samma intensitet som normalt. Så fort jag ansträngde mig lite för mycket fick jag kramper i strupen och svimningsanfall och yrsel och jag levde verkligen på gränsen för vad jag klarade av såväl fysiskt som psykiskt under hela den sista veckan.

Tisdagen stod jag och skrattade åt mig själv för att jag tyckte att jag var en gigantisk idiot när jag stod vid spisen och knäckte 16 ägg för att separera gulorna från vitan. Jag hade nämligen läst att jag bara fick äta äggvita den sista dagen så jag stekte upp 590 gram äggvita som jag tvingade i mig (samtidigt som jag kämpade mot kräkreflexerna) under hela tisdagen. Förutom äggvitorna var det enda jag fick i mig i övrigt 2 koppar kaffe och en liter vatten.

Ni kan ju gissa vad som händer när man går från 7 liter vatten till en liter vatten från en dag till en annan - kroppen får spunk och fattar ingenting och den fortsätter då alltså att driva vatten eftersom den antar att du ska dricka lika mycket som dagen innan. Jag var nog och pissade en gång i timmen ända fram till kvällen tror jag, trots minimalt intag. Det var ju en himla tur att det verkligen fungerade för när jag vägde in mig på tisdag morgon hade jag GÅTT UPP 1,3kg i överflödig vätska från måndagen och för en stund var jag helt övertygad om att jag sabbat hela tävlingen.

På onsdagen visste jag att jag inte skulle få dricka eller äta nånting på hela dagen men eftersom jag ändå hade för avsikt att både promenera och basta (enligt ett bastuschema på 3*15 minuter med vilopauser mellan) så valde jag att dricka något som inte var vatten, nämligen kaffe. Två små koppar blev det och när jag sen inte blev kissnödig började jag noja igen - hade jag förstört resultatet av drivningen nu eftersom jag druckit vätska? Jag blev dock nödig så småningom och när jag senare (efter en runda på 5,5 km) berättade i bastun för min vän Kristian (som ställde upp och höll koll på mig - sjukvårdare som han är) att jag nog är en av få som känner mig lycklig när jag måste gå och kissa skrattade han rejält kan jag säga.

Där är sagan slut, efter bastningen kom Sofie och hämtade mig och vi åkte ner till energihuset och vägde in oss och på onsdag nästa vecka får vi veta om det gick vägen - håll en tumme för mig kära läsare. Det kan jag behöva!

E

Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition