Att lyssna på kroppen...

Ibland känner man att kroppen inte klarar mer och då spelar det fan ingen roll hur gärna man vill träna eller hur väl man planerat sin vecka, sin dag eller till och med sina timmar. Att lyssna på min kropp är kanske den värdefullaste läxa jag lärt mig de senaste 12 veckorna men det har också varit en dyrköpt erfarenhet.

Sedan resans början den 16:e februari känns det som att "olyckorna" avlöst varandra och mycket är givetvis självförvållat tack vare överträning och ensidig kost. Det började med att jag fick problem med vänster axel men om jag tänker efter så hände det faktiskt redan i januari men eftersom det har påverkat träningen (och inte så lite heller) under många veckor så tar jag med det ändå. För att tydliggöra så har axelproblemet inneburit att jag under i princip hela tävlingens gång inte kunnat köra fullt ut vad gäller axlar, rygg och bröst.

Ett par veckor in i tävlingen fick jag en känning i höger armbåge vilket ledde till att jag fick svåra smärtor varje gång jag belastade tungt i biceps, som tur är har detta problem i princip helt försvunnit.

Tre veckor in i tävlingen sade mitt immunförsvar tack och god natt och jag var riktigt dålig i nästan två veckor med följd att jag inte ens orkade med stillsamma promenader. Som tur var hade vi mini-semester i Strängnäs under halva den här tiden så jag antar att timingen var okej ur träningssynpunkt även om det är lagom roligt att vara sjuk under semestern.

Köpte ungefär i samma veva nya skor eftersom mina tår bokstavligt talat var på väg ut genom sidorna på de skor jag hade och givetvis kom skavsåren som ett brev på posten. Skavsår har man ju genomlidit förut så det var bara att införskaffa Compeed (löjligt djävla dyrt för övrigt) och laga fötterna så gott det gick innan man drog på sig dojorna och tog sig ut i friska luften.

Efter varje lång promenad, och de flesta av mina promenader är ju långa, får jag en molande värk i vänster knä efter en fotbollsskada för många år sedan - eventuellt har jag en lös benbit i knäet men det är aldrig röntgat - och denna värk är så ihärdig att jag knappt tar mig upp för trappan här hemma...
...givetvis bor vi på fjärde våningen.

Ja men det var väl kanske allt då!

Många gånger har jag förundrats över att jag trots detta lyckas uppnå de resultat jag fått och jag antar att man bara kan konstatera att kosten spelat en helt avgörande roll för min framgång och där har jag varit relativt strikt även om jag unnat mig några fuskardagar men jag vet inte hur jag skulle pallat mentalt annars i tre månader.

Nu har min kropp i alla fall sagt att det får vara nog på allvar och jag har lärt mig att lydigt lyssna. Nästa vecka tänkte jag och min vackra sambo påbörja ett annorlunda träningsupplägg med fokus på kondition inför sommarens kvartsmara i början av augusti. Jag har bestämt mig, precis som hon, för att ha en vilovecka fram tills dess med fortsatt vettig kost men minimalt med träning. (Sofie har för övrigt upplevt liknande skador och utmattningar i ett gäng kroppsdelar och i dagsläget är hon näst intill soffbunden p.g.a en extremt irriterande lårmuskel som inte vill ge med sig). Förhoppningsvis kan det leda till en nystart såväl mentalt som fysiskt och alla som tränat en längre period bör ha förstått hur viktigt det är med förändringar för att få bra resultat. Kroppen är nämligen djävligt duktig på att anpassa sig så det gäller att man aldrig låter den bli bekväm med samma gamla invanda övningar och kost.

Som en känd bodybuilder en gång sa:

"If you always do what you've always done, you're going to get what you always got"

E

Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition