Så djävla trasig

Nu tror jag minsann att det är dags att börja bli orolig på riktigt för min vänstra axel vill inte alls vara med längre. Igår efter jobbet stack jag ner till gymmet trots att det tog emot så där som vi alla vet att det kan göra efter en lång arbetsdag och en massa bilkörning. Nöjd över att jag ändå kom iväg bestämde jag mig för att köra ett långpass med både en rejäl dos styrketräning och ett hyfsat långt konditionspass. Började med just axlar och ni som följt min blogg vet att min axel varit ett orosmoment under flera veckors tid nu så eftersom axlar över huvud taget är en känslig muskelgrupp bestämde jag mig för att gå ner i vikterna och öka antalet repetitioner istället. Axeln kändes helt ok efter de inledande övningarna så det var med en viss känsla av lättnad som jag gick över till att plåga de kära magmusklerna för att sedan avsluta med lite rygg.

Tyvärr begick jag här ett stort misstag. Sista övningen för dagen blev chins vilket kändes helt ok för stunden eftersom jag var varm i kroppen men idag inser jag att nu är det dags att betala för min idioti. Givetvis använder man mycket axlar och armar när man kör chins och den belastning jag utsatte axlarna för kan nu sabotera min träning för lång tid framöver om jag har otur. Jag vaknade nämligen i morse med en molande värk i vänster axel och tänkte lite överdrivet optimistiskt att "det är nog lugnt, axeln får ju vila idag eftersom jag bara ska köra cardio". Efter 55 minuter kombo av löpband och cykel var det bara att ge upp. Varje steg kändes som ett knivhugg i axeln och varje sekund på cykeln var en pina.

Det här fick mig att inse att nu är det dags att minimera förlusterna och försöka använda hjärnan. Misstänker att jag har fått en rejäl inflammation i axeln så den kommande veckan blir det en kur på diklofenak som är en inflammationshämmande medicin. Detta i kombination med att jag bestämt mig för att vila axlar och rygg hela veckan under kuren leder förhoppningsvis till att problemen ger med sig så att jag kan återgå till mitt vanliga träningsschema men jag lovar och svär att oavsett vad som händer ska jag fullfölja de 12 tävlingsveckorna (en är ju förresten avklarad nu idag faktiskt) och kan jag inte träna axlar alls under den här perioden så får jag väl hitta träningsformer som är skonsammare - simning till exempel men det är ju sååå tråkigt.

Nu ska jag sluta gnälla och fokusera på allt positivt som händer omkring mig :)

Nej förresten, det ska jag inte alls det, först ska jag passa på att verkligen vräka ur mig lite när jag liksom ändå är på hugget så att säga...

* KYLAN - du kan dra åt h-vete nu, antingen sticker du eller så flyttar vi och då kan jag lova att jag aldrig kommer tillbaka. Detsamma gäller snön, snöar det en dag till går jag och köper en eldkastare och hjälper våren lite på traven.

* GUBBFAN - ja just det, du som demonstrativt parkerade bilen några meter ifrån min och tände en cigarett istället för att köra runt idag när jag kämpade i minus 15 med att få igång morsans bil med hjälp av min egen bil, min underbara sambo samt ett par startkablar. Jag var till och med så generös att jag bad Sofie gå och fråga om han skulle parkera precis där vi stod så att jag alltså stod i vägen men så var inte fallet. När Sofie sedan vänligt påpekade att det fanns en infart till mycket nära och att det inte var några problem med att köra runt så höjde han rösten och blev otrevlig och sa att man inte kunde blockera en hel parkering sådär (jag hade stått där i mindre än 3 minuter) och att jag minsann inte borde få ha körkort. Sofie kom tillbaka och återgav mannens intressanta synpunkter vilket endast resulterade i att jag när bilen väl var startad tog ett slumpvis valt finger och viftade lite med det i gubbfans ansikte. Så här i efterhand ångrar jag mig...
    ...nej, nej - inte för att jag gav honom fingret, jag önskar bara att jag hade gått över till honom och bett honom upprepa det han sa till Sofie men till mig istället. Kanske tagit ciggen ur käften på honom, dragit ett par bloss i godan ro och sedan fimpat på motorhuven...   Nästa gång jag ser honom blir det till att ta ett snack tror jag. Inte för att vara grinig men den som påstår att jag inte ska ha körkort för att jag behöver ett par minuter för att hjälpa någon starta deras döda bil ligger djävligt lågt rankad i min bok och på ett eller annat sätt kommer en ursäkt att utkrävas det kan jag garantera.

Nu är det färdiggnällt. De sista raderna väljer jag att tillägna min fantastiska sambo Sofie som tagit vår kost till nya höjder tack vare att hon orkar sitta och leta nyttiga recept så fort hon får en ledig stund över. Igår bjöd hon mig på den mest underbara middag man kan äta när man ligger på 1800 kcal/dag tror jag. Baconlindad kycklingfilé i ugnen med getost. Till detta serverades (och nu kommer många att rynka på näsan men åt er skrattar jag bara länge och väl för om ni inte provar detta så vet ni inte vad ni går miste om) Hemlagat BROCCOLI-MOS och det var hur gott som helst!!! (även jag var skeptisk).

Om ni vill ta del av några nyttiga recept så gå in på Sofies blogg och titta och om det ni söker inte finns så skriv en kommentar till henne för jag kan garantera att hon kommer att svara på alla kommentarer och är det nån som vet var man hittar goda, nyttiga recept så är det hon!

Imorgon funderar jag på att dra igång en återkommande "inläggs-serie" här på bloggen om olika kosttillskotts vara eller inte vara - de som lever (sunt) får se....

E

Viktnedgång Fettförbränning Muskeldefinition